Sida 321
och Dagspostmålet.
Chefredaktör T. Telander.
Ingen reträtt.
Det faller av sig självt att detta steg från Dagspostens sida icke får tolkas som ett medgivande av att generalens uttalanden ägt sakligt berättigande. Tvärtom: sedan vi nu satts i tillfälle att taga kännedom om dets. k. bevismaterial, varpå herr Jung fotat sina anklagelser mot tidningen, finna vi det mer än någonsin anmärkningsvärt att en person med anspråk på omdömesgillhet, vederhäftighet och opartiskhet ansett det möjligt att på denna svaga grund fälla de uttalanden som herr Jung avgivit. Detta skulle icke varit tänkbart under general Thörnells tid som överbefälhavare eller
— måste man hoppas — under någon framtida innehavare av svenskt Ö.B.- ämbete. Dagsposten.
Dagspostmännen åtalas för tyska understöd.
Fem av männen i eller bakom Dagsposten har nu åtalats för att ha mottagit understöd från Tyskland i syfte att påverka den allmänna meningen i Sverige om vårt styrelseskick eller vår politik. Åtalet innebär att den civila åklagarmyndigheten i Stockholm kommit till samma resultat som överbefälhavaren tillkännagav i sin bekanta order. Tre av de åtalade är styrelseledamöter i tidningsföretaget, nämligen överste H. Laurell, fil. dr Rätger Essén och chefredaktör T. Telander. De båda övriga är Dagspostens berlinkorrespondent E. Gernandt och dess subsidieförmedlare, direktör H. Koux.
Direktör H. Koux fick
sju månader, övriga frikändes.
Dom i Dagsposten-målet avkunnades vid rannsakningen den 3 augusti 1945. Koux dömdes till straffarbete i sju månader och förpliktades att till kronan utge 100.000 kronor. Laurell, Telander, Essén och Gernandt frikändes. En del av protokollen skall hållas hemliga 15 år.
Samtliga hade infunnit sig utom chefredaktör Telander, som var sjuk. Han företräddes av advokat Gideon Alm. Då vittnesförhör skulle anställas med förutvarande legationsrådet vid tyska beskickningen, Heinz Thorner, framhöll advokat Hemming-Sjöberg att Thorner inte har vittnesplikt och inte kan straffas om han inte vittnar. Efter överläggning beslöt rätten emellertid att Thorner skulle höras på ed, och han erinrades om dess betydelse.
Thorner förklarade att han liksom alla högre tjänstemän på legationen kände till att Dagsposten tog emot subventioner. Det var legationsrådet Dankwort personligen som hade hand om angelägenheterna med Dagsposten. Dankwort fick pengarna från pressavdelningen i Auswärtiges Amt. Thorner uppgav vidare att han trodde att Dagsposten fått 15 000 kr. i månaden hela tiden. Vid de dagliga konferenser tyske ministern höll med legationens avdelningschefer hade 100-tals telegram från Berlin om Dagsposten lästs upp. Thorner kom dock inte närmare ihåg deras innehåll.
Det var allmänt bekant på legationen, sade Thorner, att det var Koux som tog emot pengarna. På begäran av åklagaren upprepade Thorner sina uppgifter från polisförhöret angående förhållandet mellan understöden till Folkets Dagblad och till Dagsposten, vilka trotts vara lika stora. Tyske legationstjänstemannen Finke ansåg Folkets Dagblad som sin angelägenhet och Dankwort Dagsposten som sin. Detta sammanhängde med rivaliteten mellan SS och Auswärtiges Amt.
Handelsattachén Behrens ville starta en tysk annonskampanj i svenska tidningar, men annonserna skulle inte införas bara i tysklandsvänliga tidningar utan även i andra och effektivare annonsorgan. Behrens hade uppvaktats av överste Laurell, som bett honom att Dagsposten skulle bli ihågkommen.
Fil. dr Ritger Essén.
»Gernandt en dålig korrespondent».
Pressattachén Hepp framhöll att redan när han kom till Sverige 1944 visste han att Tyskland skulle förlora kriget, och han hade därför inskränkt förbindelsen med Dagsposten till minsta möjliga för att inte kompromettera sig. Hepp ansåg Gernandt vara en mycket dålig korrespondent och hade flera gånger
" sagt att Dagsposten borde skaffa sig en
annan berlinrepresentant. När denna passus i protokollet lästes upp skrattade Gernandt förläget. Senare fick Hepp veta att Gernandt var betald av Auswärtiges Amt och att det inte var lätt att byta korrespondent.
Sedan målet överlämnats av åklagarna och svarandena tog rätten enskild överläggning, som varade i 3 timmar. Rådhusrätten fann att den mot Laurell, Telander, Essén och Gernandt förda talan icke kan bifallas. Koux dömdes för olagligt mottagande av utländskt understöd till straffarbete i 7 månader samt förpliktigades att till kronan utge 100 000 kr. Protokollen, i den mån de handlagts inom stängda dörrar, skall vara hemliga i 15 år.
Det förklaras att Dagsposten under tiden maj 1943—juli 1944 genom sin verkställande direktör Laurell av direktör Koux fått väsentligt mer än 100 000 kr. Det anses utrett att av dessa bidrag åtminstone 100 000 kr. utgjorts av medel som Tyska riket ställt till tidningens förfogande.
315
Källa: Project Runeberg ·