Sida 120
Detta helgon tvektes ännu ieke hafva fvilt trettio ar. Han var halfnaken, lår oeh ben öfversmorda med ler och aska jemtc andra illaluktande oeh afskvvärda ingredienser. håret och skägget tofvigt och hopklibbadt af bitter orenlighet, de vanskapliga öronen inbäddade i mossig borst och de drömmande ögonen djupt insjunkna och nedslagna. Oeh väl borde han skämmas öfver sitt utseende, ehuru jag misstänker, att han i sjelfva verket var sä uppblåst som en påfågel; religiös fanatism är alltid parad med högfärd. Den ännu brukbara handen nyttjade han förmodligen sällan till aunat äu att tumma ett oljigt radband, under det att läpparne muttrade någonting med en fart så god. att den hade hedrat hvilkeu katolsk «_ ■
prest som helst. Jag ansåg honom vara rubbad till siua sinnen, men är öfvertvLrad. att han tänkte detsamma om
* c
mig, derförc att iag ieke skvndade mig att försöka hans 7 «' i . i_
nådemedel.
Då Benarcs. susom jag förut nämnt, är cn helig stad, ett slags AIccea eller Kom. svärmade det också af dylika helgon der omkring. Somliga af dem voro mveket fula. och det var verkligen ett slags penitens att måla dessa indiska helgonbilder. Tätt i spåren af det första helgonet med den förvissnade armen, kom ett annat till min dörr. Denne var nästan naken, mveket korpulent och luden ungefär som en orang-utaug. Alan kunde tveka sig se en hemsk gengångare af Silenus. halfblind oeh med de röda ögonlocken vända ut oeh in. Iielikerna af livad som en gång hade tjenat honom till anständigare draperier, voro nu blott senapsgula och objelpligt genombrutna trasor, på hjessan hade han tofsar af grått hår oeh på ryggen bar han en liten stenkruka, hängande i ett rep
Källa: Project Runeberg ·