Sida 10
drägter; svarta skinn och bruna, ett afskum af österländska trasvargar, barbenta, halfnakna, brunstekta Muselmän, axelbreda Nubier och kolsvarta Negrer med vilda ögon, utstående öron, tjocka läppar och hvita tänder.
I mycket buller, oljud, hafs och rafs blef det nu ett släpande och slitande om våra saker emellan dessa afrikanska vildmenniskor, till dess allt värt pick och pack väl var nere i en stor pråm, som kommit för att hemta det till tullhuset och vidare till Cairo-jernvägen. Emellertid togo vi alla afsked af vårt stora »Pera», och i tältade roddbåtar nåddes snart strandbryggan. Under skrik och väsen omringades vi der på ögonblicket åter af kulörta Egyptier, tiggare och icke-tiggare, blinda och krymplingar, barnungar och slafvar, genom hvilken hop vi banade oss väg högre upp på stranden, hvarest en mängd sadlade åsnor och borickor fanns till vår disposition.
Det gick derifrån i glödande solhetta, dam och hojtande, och i fullt galopp, upp till jernvägsstationen. Äfven här sågos hopar af folk i de besynnerligaste trasor eller alldeles utan sådana, beslöjade qvinnor i gula stöflar, Judar, Greker och Kopter. Kringvandrande turkiska handelsmän utmånglade pipskaft, florsturbaner, dadlar och tobakspungar, under det barfotade, smalbenta egyptiska flickor i mörkblå bomullsskynken sprungo omkring med tunga orangekorgar på hufvudet. Paschans polisbetjenter med silkesturbaner, röda tofflor, långa pipor i mun, silfverbeslagna pistoler och krokiga sablar upprätthöllo med rättvisans karbas den så kallade allmänna ordningen, allt i ett skrik och ett hvimmel, som verkligen var förvånande. Slafvarne sparkades naturligtvis bak och fram och voro till på köpet oupphörligt utsatta för käpprapp, kors och
Källa: Project Runeberg ·