Sida 182
vän, hvilken genast med största villighet stödde fram-iotterna mot jordbanken, satte pannan och snaheln under det nedsjunkna hjulet och lyftade på det sättet hela den tunga vagnen upp i rätta B) år et igen. Man kunde snart sagdt bli förskräckt för en sådan mnskelstvrka, och jag hade svårligen kunnat föreställa mig en sådan kraft-
O O
yttring vara möjlig, om jag icke hade sett det med egna ögon. Det var likaledes förvånande att finna, huru mve-
O 1 ♦.
ken intelligens det stora djuret på många vis röjde; det var tamare och förnuftigare än den lärdaste kanarie-fogel. Vägen var nu öppen för den långa processionen af kameler och oxar, hästar och kanoner, tunga lass med kruttunnor och mjölsäckar och derofvanpå bruna Lall-Bibis med röda, silfverkantade slöjor och med silfver-ringar om smalbenen, gröna papegojor i förgylda burar och markattor grinande åt hela verlden. Längre fram
O O
red iag ett långt st veke efter en axelbred rödskiiggig en-
JO O c c_ c ' CT
gelsk soldat, hvilken hade en stor blånäst apa, som skuttade efter honom liksom en hund; en »figlia del regi-lnento» af eget slag, som verkligen narrade mig att skratta
O C O ö
åt sina kaprioler och tokerier, ehuru kanondundret börjat och hela tiden hördes på afstånd.
Pa sådant sätt hade vi marscherat dag efter dag och
O O
icke sällan äfven nattetid, drifvande fienden ur vagen framför oss, sopande landet rent, såsom det kallades.
Den 24 november bröt lägret upp i dagningen, och ordres gafs att halla bagaget tillsamman så mvcket som
O O O v
möjligt, ty a i voro nu komna helt nära en liendtlig af-delning, 7000 man stark, som tvektes vilja invänta oss i
Källa: Project Runeberg ·