Sida 188
förruttnelse och lik, den "rymt långsamma döden när-mande sig liksom krypande i mörka tysta natten, bringande med sig som sällskap brännande feber och törst. Allt detta stod som en vision framför mig, när jag red deri-frän genom de mörka lnnderna, midt ibland hopar af vildsint svärjande och liknöjda soldater; jag nästan svindlade. och det kom på mig liksom en frestelse att rida tillbaka till den döende och med ens skjuta ihjäl honom med min revolver. Det är dock något så motbjudande uti att öfverlagdt taga lifvet af en medmenniska. äfven
c. '
om man är säker att dermed kunna bevisa henne en väl-gcrning, att jag kände min hand förlamad, och jag var också grym nog att lcmna den olvcklige åt sitt öde. Så ställer sig understundom ett svart spöke midt i vår väg och bortskymmer med sin skugga både solsken och blommor. Det stränga allvaret smakar bittert.
-
Yi voro nu endast några dagars marsch ifrån Luck-no av. fienden var slagen ur vägen och all fara förbi.
O O
-Tag lät derföre min häst trafva hurtigt framåt, otålig att snart komma fram till den stora indiska staden och att der få rasta efter alla de långa marscherna.
o
Lucknow.
Den 2
Källa: Project Runeberg ·