Sida 192
haft sin plats vid högtidliga tillfallen, och utsigten der-ifrån öfver trädgårdarnas alla herrlighcter till de präktiga inoskeerna i fonden var verkligen i sitt slag mvcket stat-
i— cT «,
lig och skulle kunna passa till dekoration i en hallett uti fédrottningens förtrollade slott eller i en tragedi om Blåskäggs hröllopp. Framför tronplatsen var en särdeles smakfull fontän af marmor med svarta inläggningar, fina
c >__'
och eleganta, och pa hvardera sidan deroin en elefant, äfvcnledes uthuggen i livit marmor. 1 nischer här och der voro målade fresker, föreställande soldater, dansöser, musikanter.
Jag gick in genom de öppna dörrarnc genom rum och salar och korridorer och upp för trappgångar till de öfrc vaningarne — allt var tomt och öde. Under min vandring kom jag än in på öppna gärdar med dammar i midten, förmodligen badhus, än in i sma kvffen och boudoirer, der förr måhända harem re sid era t, och än i en labvrint af smala gångar och löntrappor. Somliga rum voro svartmålade, med silfverorneringar och fina skar-lakansröda grannlåter. Utvändigt voro åtskilliga, af bvgg-
C. C. O I C.L
naderna purpurröda med hvita ornamenter, men den guldgula färgen var dock den mest rådande. Ofver port-hvalfven fanns alltid i halfupphöjdt arbete den kungliga kronan, uppburen af tvenne hafsjungfrur, qvinnogestalter med fiskstjertar, hvilka tycktes här göra sin tjenst lika bra som de lejon, örnar och björnar, som bruka hålla de kungliga vapnen i Europa.
Så länge högkvarterets läger stod utanför Lucknow vid Moote-Mahal, hade äfven jag mitt tält och mina ka-
#
Källa: Project Runeberg ·