Sida 233
rade in m garden, tyckte jag mig nästan se dem bära äfven mig sjelf, Kilöst utsträckt bland kappsäckarna och öfverhöljd med ett hiisttäckc. Det är genom sädana taf-lor, som var ödmjuka gudsfruktan stärkes och vi känna oss liksom träffade af en mild och kärleksfull varning frän dödens majestätliga och allvarsamma engel; åtminstone kände jag det så. Xär i allt värt mörker en sådan skymt af försynens ledning liksom en blixt slår våra
Jo O
bländade ögon, fylles hiertat med en frid och ett till-bedjande lugn, och jag tyckte mig hafva fått ¡jä ¡Dannan ett insegel, som oupphörligt skulle påminna mig om min frälsning och min frälsare.
Doktorn och en af ofliecrarnc gjorde en jiromenad till häst till olycksplatsen och åtcrkommo på aftonen med det intryck, att stället såg mycket rvsligarc ut. än
1 CD ^ O
de hade förestält sig det af min beskrifning, och de be-
O G 7
traktade det derförc såsom ett underverk, att vi icke alla blifvit ihjälslagna. Jag sof om natten pä värdshuset, men som det var långt till Calcutta och tiden knapp före ångskeppets afgång, måste jag skynda och satte derförc ut igen från Cawnpore morgonen derpå. liesan ned till Allahabad gick denna gång lyckligt och jag for derifrån på jcrnväg till Iianegunge. Under vägen höll man mig naturligtvis öfverallt för en sårad Ileetor eller Achilles och beklagade mig nästan, när man fick höra, att det
O O *
blott var en stjelpandc vagn, som jag hade att tacka för mina blessnrcr. Den så kallade allmänna opinionen är ibland ickc mvcket värd.
Omsider anlände iag till Calcutta och tog in i samma
»/C O
hotell som förut samt lät dagen derefter bära mig om-
o o
kring i en palankin pä visiter till mina vänner och be-
Källa: Project Runeberg ·