Sida 237
SAMTAL PÅ DÄCK. 2o7
vid thébordet 0111 aftnarna som vid middagen, och ibland Ivckadcs jag då att med mitt prat få henne att berätta småbitar om sig sjelf.
Det var ingen sjögång, skeppet gick temligon stadigt, ingen var illamående, och ända till sent i stjernklara natten kunde man sitta lika så muntert på akterdäcket som i salongen. Att på det viset sitta och prata konfekt på ett skeppsdäck i Indiska oceanen om natten är mera likt en dröm än verklighet, och något som kan ligga
(T 7 Cs Cj
qvar i minnets portfölj likt ett friskt rödkrits-utkast till en Ctipido i linda; ett utkast dock som aldrig blef färdigt, och som iag skall akta mig för att sätta i glas
C J G O C
och ram.
Fruntimmer halva merendels åtminstone ett öra för att lyssna till sensationshistorier. Vi hade ännu icke varit tillräckligt länge om bord, för att särdeles många rigtiga
O O 7 c c.
godbitar af sådan sort kunde iinnas att omtugga, men
0 t_ C
iag märkte emellertid af åtskilliga uttrvck från miss
JO O ^
XeAvton, att om någonting intressant skulle utbrvta, var det icke helt och hållet oväntadt. Alan hoppades således på framtiden och var emellertid mycket uppmärksam på sin nästa.
På akterdäcket sågs under tiden ett ungt fruntimmer,
C; ‘
som ingen kände vidare, än att hon sades hafva kaptenens tillåtelse att sitta der, ehuru hon tillhörde 2:dra klassens passagerare och således bort hålla till i fören. Ilon var särdeles välskapad och vacker och, åtminstone
1 mitt tveke, modest, samt hade, så vidt jag kunde döma, blekt skinn, rak näsa, långhåriga ögonlock, röda läppar
Källa: Project Runeberg ·
