Sida 79
vande inbillning, men de, som gifvit sig tid att följa denna vilda jagt efter allägsna allegorier ocli lntft tålamod att snoka omkring i den villande labyrinten af monstruösa fesagor, lära påstå, att alltsammans likväl bör antagas vara liksom en grann klädnad åt Brahma, den ende oeh allsmägtige. Eöreställningarne om de mångfaldiga
O C1 C O ”
gudomliga inkarnationerna gifva anledning till ett vid-Ivftigt oeh intrassladt religiöst bildverk, i hvilket hvarje distinkt gudomligt uppträdande tager en viss form, åtföljd af de attributer, som tros bäst och handgripligast förtydliga de krafter och egenskaper, hvilka antagas vara den särskilda inkarnationens speciela tillhörigheter. Att de symboliska figurerna genom det deraf förorsakade öfverlastandet af djupsinniga attributer skola blifva monstruösa oeh vidrigt fula, är oundvikligt, men tyckes ock vara något, som man eftersträfvat. Det öfvermenskliga borde icke framställas under vanliga alldagliga menskliga former. Manesa, slughetens gud, har elelanthufvud, Shiva har många armar och i händerna åtskilliga redskap och vapen. 1 den indiska mytologien uppträder dessutom det heroiska alltid förfarande och ohvggligt, och jag föreställer mig, att äfven i det fallet den nordiska gudaläran visar sin slägtskap med den indiska. Det har roat mig här att läsa åtskilligt om Hinduernas religiösa föreställ-
O C
ningssätt, men jag har icke kunnat hinna med mycket. Om jag kommer tillbaka till England, skall jng taga bättrf reda på hvad till detta hörer.
Vid hemkomsten en afton fann jag ett visitkort från kapten Lee, orientalisten, och jag for derföre till honom dagen derpå. Han visade mig vackra och rara gamla indiska manuskripter, enligt hvad han sade, sex eller sju
Källa: Project Runeberg ·