Sida 100
l879
Striden om Bellman.
Det ser verkligen ut, sotn om min lef-nadsaftonblefve lugn och fridfull, oaktadt alla föregående strider, om jag blott ej gåfve ut min Bellmans biografi, men när den kommer, får jag väl pröfva på annat. Anders Fryxell. »Min historias historia.»
Bellman.
Och min läsare! Du känner, och med skäl, estetisk beundran för Bellmans stora snille. Men skulle du väl i sjelfva verket önska, att han vore en allmänt känd och älskad folkskald ? Skulle du vilja insätta hans verk i sockenbiblioteken, inviga i hans poesi dina barn, dina underhafvande ? Bellman svensk folkskald! Han framför Wallin, Runeberg och Tegnér! Framför Wallin med dennes psalmer, hvilka sjungas i alla våra kyrkor och älskas och lefva i många tusendens hjertan och minnen! Framför Runeberg med dennes lifliga och oöfverträffade skildringar af det verkliga folklifvet och med hans Fänrik Ståls sägner och hans »Vårt land, vårt land, vårt fosterland!» och framför Tegnér med dennes Svea, Nattvardsbarnen och Fritiof! Dessa skalder, hvilka sant och snillrikt tecknat Nordens härliga natur och kraftfulla folk; dessa skalder, hvilkas sånger i en mängd upplagor utgått öfver landet och finnas äfven i allmogens, i arbetskarlens hem; dessa de verkliga, de stora, de vördnadsvärda folkskalderna, dem förbigår man och gifver i stället sagda hedersnamn företrädesvis åt Bellman! Åt Bellman, som är af allmogen föga känd. Åt Bellman, i hvars poesi och åsikter man, när det kommer dertill, icke vill inviga vårt folk.
Anders Fryxell.
Anders Fryxell.
Mothugg.
Henrik Schiick:
Då hr Fryxell t. o. m. förnekar Bellman humor, kan man ej undgå att tänka på det bekanta yttrandet hos Plato, där den materialistiske Diogenes förklarar: »Jag ser väl bordet och stolen, men deras idéer ser jag ej», och måhända skall äfven en och annan finna en viss tillämplighet i Sokrates' svar: »Det kommer sig deraf, att det fattas dig ögon att se dem med».
Karl Warburg:
Det förefaller som om författaren har gått och sökt en stor man, en stor personlighet och endast funnit en stor skald, hvilket han ju medgifver att Bellman var (ändock undrar han att Svenska Akademien kunde prisbelöna honom), och så har han förvånats och harmats öfver att svenska folket hyllat så entusiastiskt en person, i hvars karakter han funnit eller trott sig finna stora lyten. Men månne icke Axel Oxenstjerna alltid blir en stor politiker och värd att som sådan hyllas, fastän
man vet, att han var egennyttig, eller månne icke Linnés ära som botanist skulle strålat lika klar, äfven om han hade egt stora moraliska lyten ? Sjelfve Shakspeares karaktär hade stora fläckar, ändock firar man i alla land hans minne.
Om Bellman.
Om Carl Michael Bellman borde aldrig den som har hustru och barn yttra sig; kalla honom Sveriges förnämste vissångare och uteglöm bara epiteten gudaboren, oupphinnelig o. s. v. och ni skall göra väl att sälja ert möblemang och köpa biljett till utrikes ort.
En gammal man, som vågat kalla Bellman aristokrat derför att han lofsjungit menedaren Gustaf III:s statskupp, hade sådana erfarenheter af saken att han på dödsbädden testamenterade detta råd till sin afhållne son: »Förneka Kristi gudom, gosse, det får du, mantalskrif dig som ateist, angrip det regerande konungahuset, men för d—n rör aldrig vid Carl Michael Bellman; våga aldrig hysa några andra än andras meningar om honom; anfäktas du af tvifvel, så gå ut i ödemarken, men tig, tig; säg att han är nationalskald, skrif i tidningarna att det inte finns någon svensk bonde af de fyra miljonerna som icke älskar hans visor, som icke kan dem utantill; har du röst som en korp, så lär dig sjunga Bellman, får du en son, så döp honom till Carl Michael, får du en dotter så kristna henne till Ulla, köper du en brännvinsflaska, när du skall sätta bo en gång, så rista hans namn på ena och Gustafs på den
andra sidan. . , . „
August Strindberg.
»Det nya riket».
Bellman och hans senaste biograf.
Med eller mot sin vilja har herr professorn, trots sin ålder,
gripits af brinnande nitälskan och med en fyndighet, värdig en
medlem af Loylas samfund, på alla punkter låtit sitt ändamål
helga forskningens metod och bevisens halt. „ _. ,.
c. Eichhorn.
Vid 50-årsminnet af Bellmansbystens aftäckande den 26 juli 1879.
T al af premier aktör en Svante Hedin.
Femtio år äro i dag förflutna, sedan denna vård restes åt Sveriges populäraste skald, åt Nordens störste sångare. Mycket har under denna tid blifvit för-åldradt och glömt; men hans sånger äro ännu alltid lika ungdomsfriska. De höras i allt större kretsar, och allt flera hänföras deraf.
»Det finns ej tid som dessa toner söfver. Det finns ej land som deras like har».
Lefve den snillrike skaparen af dessa odödliga sånger, lefve Carl Michael Bellman.
IOO
Källa: Project Runeberg ·