Sida 141
1882
Hur bör socialismen bedömas?
ANTI - SOCIALISTMOTE I STOCKHOLM.
Socialismen är despotism.
Typografen Sven Linge:
Socialismen och vår vanliga frihetslära hade i många fall lika principer, men skilde sig från hvarandra i några väsentliga punkter.
Socialismen lärde, att all produktion skall öfver-tagas af staten. Detta kunde måhända vara ett önskningsmål i republiker.
Men skulle denna princip nu genomföras i länder med monarkisk styrelseform, blefve derigenom endast em-betsmannaförtrycket ytter värre. Förvärfsbegäret skulle dessutom derigenom borttagas och med detsamma det vigtigaste vilkoret för framsteget. Ty hvad funnes väl, som drifver folken så väl som den enskilde framåt, om ej förvärfsbegäret.
Socialismen ville jemlikhet. Liksom om en sådan kunde finnas på jorden! Yrkandet på jemlikhet strede mot naturens ordning och vore derför förkastligt.
Socialismen eggade till strid mot arbetsgifvarne. Striden finge likväl hos oss gälla icke arbetsgifvarne utan embetsmännen. De vore folkets verklige förtryckare, denna statstjenareskara som för att kunna fråssa och lefva i öfverflöd förtrycker arbetaren och ringaktar hans dagliga och nattliga sträfvan.
Under antagande, att socialismens idéer kunde förverkligas, vore det väl antagligt, att de kunde upprätthållas? Försöket att göra detta skulle blott framkalla despotism i dess rätta flor; det blefve genast vägen för cesarismens genomförande.
D:r Anton Nyström, hade hört redlige och intelligente arbetare uttala varma sympatier för socialismen, men de hade på samma gång lagt i dagen att de voro okunniga om denna läras vigtigaste principer.
Mötesdeltagarne, som fullständigt fylde teatersalongen, åtskildes lugnt och stilla kl 4,45 e. m.
Alla vilja vi hafva mera betaldt.
Tapetseraren A. Nilsson, hvilken som sin mening om socialismen förklarade, att i densamma funnes mycket godt på samma gång som mycket förkastligt, liksom det ej funnes något system, som vore i allt antagligt. De som uppgjort socialisternas program hade ej tänkt på huru deri framstälda önskemål skulle kunna förverkligas. Alla vore derutinnan socialister, att de ville ha så mycket betaldt för sitt arbete som möjligt.
Socialisterna ville allmän rösträtt och vore deruti lika de liberala i vårt land, hvilka önskade att en hvar som ej brutit mot allmän lag skulle ega rösträtt.
Mindre teatern, »Hammerska ladan.»
Å MINDRE TEATERN DEN 8 JANUARI 1882.
Söndagen den 8 januari hölls å mindre teatern ett allmänt folkmöte på inbjudning af en vid ett föregående folkmöte tillsatt komité för öfverläggning om frågan: »Huru bör socialismen bedömas?» Kl. half 2 e. m. öppnades mötet af ordf. i nämnda komité, snickaren G. Andersson, hvilken först till-kännagaf att kommiterade haft åtskilliga svårigheter att öfvervinna för erhållande af lokal för mötet. De hade fått löfte om lokalen af innehafvarne af ridhusen vid Grefturegatan och vid Mästersamuelsgatan, af Ladugårdslandssalongen och Berns’ salong; men sedermera hade alla dessa löften återtagits. Slutligen hade hr Chr. Hammer välvilligt upplåtit Mindre teatern åt kommiterade, mot forpligtelsen att de skulle söka så leda mötet att det i allo erhölle en värdig karaktär.
Låt oss bilda ett arbetarförbund!
Skomakaren /. Friberg hade först 1876 i Köpenhamn fått kännedom om socialismen genom tidningen Socialdemokraten. Men hvarken i denna tidning eller eljest hade han fått veta socialismens grundprinciper utan endast fått höra talas om bristerna i den nuvarande samhällsordningen.
Socialismen hade framkallats af förhållandena i Tyskland, företrädesvis af det der rådande press- och församlingst vånget. Talaren hade träffat flere socialistiske arbetare, som förklarat att de visserligen trodde att idealstaten måhända aldrig skulle komma att förverkligas, men att de slutit sig till socialisterna derför att de utgjorde det enda framstegsparti, som ej sveke dem.
Sedan talaren uppmanat vid mötet närvarande arbetare att ej förspilla sin dyrbara tid med fåfänga försök att förverkliga en socialiststat, som endast skulle komma att göra landet utfattigt och för arbetarne medföra ett tvång och en ofrihet, som vore långt värre än det slafveri, hvaröfver nu klagades, uppläste han följande resolutionsförslag;
»Mötet hyllar friheten och rättvisan. Det tillbakavisar följaktligen alla socialistiska utopier, som åsyfta angrepp mot eganderättens helgd och den individuella utvecklingens frihet.
Mötet anser att förbättring i arbetarnes sociala ställning kan vinnas endast genom arbetarnes egen kraft och sammanslutning till ett allmänt arbetareförbund».
Mötet beslutar att välja en komité af 15 personer, med uppdrag att åvägabringa ett sådant förbund.
I4I
Källa: Project Runeberg ·