Sida 143
1882
Studentföreningen Verdandi bildas.
Om utträde ur statskyrkan.
Motion, afgifven den 27 januari 1882 till Andra Kammaren af herr K. P. Arnoldson angående rätt för svenska medborgare att utträda ur statskyrkan utan att behöfva uppgifva något annat trossamfund i hvilket de önska inträda.
Motionen afslogs.
* »Ett ord till Upsala studenter».
(Ur ett flygblad, uppklistrat på gathörnen och utdeladt i Upsala.)
Frågan om oinskränkt samvetsfrihets införande i vårt land har ställts på dagordningen. En folkrepresentant motionerade i riksdagen om upphäfvande af den lagbestämmelse, som af hvarje medborgare, hvilken önskar utträda ur statskyrkan, fordrar att han skall uppgifva ett visst kristet samfund, hvartill han vill öfvergå. Förslaget föll.
Om vi studenter nu skulle intaga vår plats i striden? Om vi skulle visa, att sammanslutningen till studentkår hade ett annat syfte än högtiders firande och festers glans?
Jag har framkastat denna tanke icke just därför, att jag tror, att en opinionsyttring af oss skulle utöfva någon synnerlig inverkan på sakens motståndare — kanske då snarare utgöra ett icke alldeles föraktligt moraliskt understöd åt dess anhängare —, utan hufvudsakligen därför, att jag hoppas och tror, att grundsatsen om hvarje medborgares rätt till oförkränkt samvetsfrihet hos flertalet studenter är en så lefvande öfvertygelse, att deras känsla af rätt att uttala densamma bör gå öfver i en känsla af plikt att göra det. Borde icke därför studentkåren sammankallas för att diskutera frågan om ett öppet uttalande af sin sympati för tanken om fullt genomförd samvetsfrihet i Sverige?
(Kar)L. (Staaf) F.
Jur. kand. Karl Staaff.
Verdandis uppgift.
Föreningen Verdandi afser att utgöra ett föreningsband mellan studenter vid Upsala universitet, hvilka omfatta tanke- och yttrandefrihetens grundsatser samt hysa intresse för allmänt menskliga och samhälleliga frågor.
(Ur stadgarna.)
*
Upsala i brytningstid.
Brandes’ »Hovedstrømninger» hunno så småningom äfven till det uppsvenska universitetet och de följdes af hela den norska och danska skönlitteraturen. Ibsens dramer, ända till brädden fyllda med djupa och vigtiga problem, trängde snart i de enskilda studentdiskussionerna ut de Boströmska logogryfema och Björnsons bekanta omslag gaf hela den skandinaviska verlden mycket att tänka på. Och så kom på hösten 1879 Strindbergs »Röda rummet» med dess våldsamma anfall på den byråkrati, som håller det svenska samhället i järnbojor, medan den samtidigt i sång och tal har vackra ord om Sveriges sekelgamla, orubbliga frihet.
I Upsala fick Strindbergs angrepp en starkt och omedelbart verkande illustration i den Henning Hamiltonska katastrofen. Decennier igenom hade denne man, universitetskanslär, för de unga stått som byråkratiens båldaste kämpe, samhällsbevarare-intressenas typiske representant och så i ett nu afslöjas den store mannen samt skickas med skam och nesa ut ur det land, som förut ej kunnat nog hedra och upphöja honom. Mer än mycket annat bidrog denna uppseendeväckande skandal, att i unga sinnen föda misstro mot de stora och anspråksfulla auktoriteterna.
Otto von Zweigbergk.
Verdandis stiftare:
G. E. Andersson (Didring), stockh.
E. C. Berglund, sörml.
E. W. Braconier, stockh., †
E. E. Christie-Linde, norrl.
G. J. de Geer, stockh.
A. O. Flemström, norrl.
G. af Geijerstam, östg.
J. A. Hammargren, norrl.
K. E. Hammargren, norrl.
Tor Hedberg, stockh.
O. Högberg, norrl.
O. E. Lindberg, stockh.
K. Ljungstedt, stockh.
John Olsson, stockh.
P. H. Santesson, Göteb.
N. C. Setterwall, stockh.
H. Sohlman, stockh.
E. Staaff, stockh.
Karl Staaff, stockh.
O. G. Sundell, vestg.
V. T. C. Ulrich, stockh.
Emil Svensén, östg.
A. E. Vestberg, norrl.
Knut Wicksell, stockh.
K. A. östergren, vestg., †.
Källa: Project Runeberg ·