Sida 152
i8y(ö
Bibelqvinnoma i Hvita Bergen.
Ättba tjitintitts bor £jer ren ljudit ofi. l. @am. 7:12.
Hvita Bergen.
I källarsvalar, uthus och andra hålor bo menniskor sammanpackade på ett upprörande sätt. Jemte bostadsbrist och osnygghet är det i synnerhet de förhärjande lasterna: dryckenskap och otukt med åtföljande lättja och fräckhet, som redan på ett förskräckande sätt satt sin prägel på de arma barnen och ungdomen, hvilka möta vår blick.
I
I
I
©bert arbete är itfe fa. fängt i §errcit. i.a0t.i6:68.
I
I
I
O, jag vill ej byta bort dessa Hvita Berg med sin ohyra, sin smuts, sina illaluktande bebyggare mot något ställe på jorden. Intet palats kan jemföras med detta halffärdiga hus, der jag ännu ej fått ett eget rum, men o, här är godt, ljuft, dyrt att vara, och här bor visserligen Bud med kraft att föra själar från mörkret till sitt underbara
Elsa Borg.
Elsa Borgs bibelqvinnohem.
ljus.
Elsa Borg.
Elsa Borg aflägger vittnesbörd.
I November 1876 inflyttade vi, jag och den första bibelqvinnan, i bibelqvinno-hemmet. Hvad mötte oss här ? En tom börs, tomt skafferi, en tom vedbod, ofullbordad reparation med murbruk och fukt. . . . Herren pröfvade oss om vi voro villiga att byta om lefnadsvanor för hans skull, som gaf sitt lif för oss. Första tiden var han mycket pröfvande ■' det nödvändiga fattades; helsan höll på att gifva vika till följe af den ovana dieten.
Den ig Dec. Det kall vår Fader gifvit oss är öfvermåttan stort. Häromdagen tog en af bibelqvinnoma hem ett barn alldeles fullt af sår och ohyra och gjorde henne ren, så att hon sken som en liten sol, då hon gick hem och hon är nu så flitig här vid bönestunderna. Vi hafva sådana alla onsdagsaftnar, och då är här redan alldeles öfverfullt af våra hemlösa, eländiga grannar.
I morgon hafva vi vår 3:je fattigbjudning, denna gång bekostad af fattiga barn på Göksholm, som då bedja för oss.
.........".............
Bofoa öerreit, min fjäl, oefj för. 5 gäl icfc b»ob gott bon bor gjort big. ‘pa. 103:2.
Jag ömmar mycket för gesällerna här omkring. De höra aldrig Guds ord och ingen söker reda på dem.
Den 6 Februari 1877. Knappt är morgonbön slut förrän våra grannar infinna sig. I dag kom en gumma med ett par byxor; jag förstod ej straxt om meningen var att jag skulle köpa dem, men så var det icke, utan hon ville köpa byxoma åt sin man och låna pengar dertill af mig!
Den 12 April. På sammankomsterna trampa folket nästan på hvarandra och imman rinner från väggarna i förstugan. Herren har i nåd åter låtit en besökelse-vind nå oss. Marie-Bebådelsehelgen var välsignad. En yngling kom till lif, som sedan följt Herren. Många voro bekymrade — men grufligt bråkar vårt »krogfolk» på bönestunderna. Då jag
Elsa Borg.
ute på gatorna hör bemsade karlar, tänker jag: detta är riktiga hemlandstoner, fast icke af ljufligare slag, Dock förskräcka de mig icke nu, jag får instämma med Lidner: »Hvarhelst en usling fins, är han min vän, min bror».
Den 8 Februari 1878. Våra ynglingar äro makalöst svåra. Under min söndagsskola sist öppnades dörren och en stor snöboll kastades in så häftigt, att vi fingo hvar och en sin del deraf. Stackars piltar, de gå snällt sin herres ärenden. Härom dagen barrikaderade de bland annat dörren ut till förstugan, så att ingen kunde komma ut. Vi hade på qvällen en rådplägning om hvad vi skulle taga oss till med dem. Om vi skulle kalla på polis m. m., men på natten fick jag af Herren ett annat förslag som enhälligt antogs, nemligen att samma eftermiddag ha kaffekalas och ditbjuda en, en af hufvudmännen, bevisa honom all möjlig vänlighet. Förslaget sattes i verket och lyckades utmärkt. Jag hoppas det ej skall bli utan frukt.
Den 28 Februari 1878. Vi hoppades att våra grannars sedlighetskänsla skulle väckas genom att de som lefde tillsammans uppmanades att ingå äktenskap.
jölcnniffofontn bor Jomuiit för att uwföta adb frälfa be för.
taj)|)0be. Sul. 19: 10.
152
Källa: Project Runeberg ·