Sida 21
1873
LANDTMANNAPARTIET OCH KOMPROMISSEN.
Landtmannapartiet får afgjord majoritet i riksdagen.
Emil Key.
Nåväl —- svara våra motståndare oss — när Ni påyrka indelningsverkets af-skaffande — låt vara att vi gifva efter, låt vara att indelningsverket kommer bort — ären I då villige att sätta något annat kraftigt i stället! Men, mina Herrar, jag frågar eder igen, hvad hafven I för rätt att hysa ett slikt misstroende?
Emil Key.
Kompromissens innebörd.
(Enligt Riksdagens underdåniga skrifvelse.)
Att den indelta armén må afskaffes och allmän värnepligt införas.
Den indelta armén är icke vidare lämplig eller behöflig för åstadkommandet af ett betryggande försvar.
En befälsstam bör bildas ur de värnepligtigas led mot ersättning af statsverket som kan blifva erforderlig.
Varder en sådan arméorganisation af Konung och Riksdag antagen, så böra rustnings- och rote-ringsbesvären med däraf härflytande kostnader efterhand minskas, med tre procent årligen.
Dessutom böra äfven grundskatterna upphöra, mot det att jordbruksfastighet åsättes bevillning efter samma grunder, som gäller för all annan fastighet.
A rvid Posse.
Nu är frågan: innehåller detta Utskottets betänkande, som här föreligger, möjligheten af ett arméförslag, med hvilket man kan vara nöjd? Jag vill icke säga, att det gör detta; ty det innehåller icke, att man skall underkasta sig den allmänna värnepligten och att den skall införas i sin fulla konseqvens. Jag frågar er, mine Herrar, tron X verkligen, att det är möjligt, att så här på en gång i Sverige, med våra förhållanden, införa det preussiska systemet? Kan man tro, att det är möjligt, att vår landtbefolkning skulle vilja med ens underkasta sig en sådan värnepligt, som detta system innehåller. Jag, för min del, tror det icke vara möjligt; och Utskottet har derföre också gått en riktig medelväg, då det säger, att ur de värnepligtigas led skall mot betalning uttagas den befälsstam, som ersätter den indelta arméen.
Frågan är då den: är vår indelta armé bättre än den befälsstam, som sålunda enligt Utskottets förslag skulle bildas ur de värnepligtiges led?
För min del får jag säga, att chansen för att det skall lyckas är så mycket större efter det nya, än efter det gamla sättet, ty hvem är det för närvarande, som framskaffar en soldat? Jo, jord-egaren, och han ser i första rummet derpå, att han får en person, med hvilken han, för sin del, kan vara fullt belåten; men efter det nya systemet är det staten, som skall göra detta, och det är troligt att staten i detta fall i första rummet ser på den militäriska dugligheten.
Carl Ifvarsson.
Nog wet man att här arbetas på förslag både till löneförhöjningar och arméorganisation, men om dessa blifva färdige till nästa riksdag eller ej, det är lika obekant, som hurudana förslagen skola blifwa. Efter all anledning blifva de likväl sådana att wi icke kunna med skäl antaga dem, och wi få således nog en hård dust att bestå när de framläggas.
Carl Ifvarsson (I bref).
En af “kompromissens" befräm-jare gör facit.
I sjelfva verket är det vunna resultatet icke mera än fredspreliminärer mellan båda kamrarna, med oviss Utsikt till definitiv fred. Inbördeskrig inom första kammaren är den beklagliga biprodukten; och för andra gången har jag fått blifva hufvudföremålet för det konservativa hatet. Om man afräknar talmannens och de båda statsrådsleda-mötemas röster, som ej afgåfvos, så lära 63 af ledamöterna varit emot förslaget och 62 för detsamma, så att det endast varit en tillfällighet att ej resultatet, blef motsatsen. Ställningen hade då blifvit bekymmersam för regeringen. Nu har den åtminstone en grund, hvarpå den kan försöka att bygga i våra båda viktigaste frågor, försvaret och grundskatterna. Kungen insåg också vikten häraf och tvingade sina statsråd att yttra sig mera för än emot.
Nu hänger allt på om krigsstyrelsen har tillräcklig förmåga att utarbeta ett antagligt arméförslag, därpå man i allmänhet tviflar. Louis de Geer.
Källa: Project Runeberg ·