Sida 213
1887
Kätterska tankar.
Efter en genomläsning af Frithiofs Saga.
af
Robinson.
i föremålen för skolpluggandet, som de andra hafva nödgats att mest slafviskt, mera kinesiskt-mekaniskt proppa i sig, så bli dessa andra nära nog som vilda af förtjusning. De få för en enda gång se, att de ärevördiga gamla skåpens innehåll duger till något.
Sd grep Tegnér de boksynta, förvandlande dem hastigt och lustigt till sin ödmjukaste tjänare. Och med alt skäl. Smak är en utsökt sak.
Men hvarmed grep han de öfriga, den ojämförligt större, ilhterata mängden?
Helt visst af det skäl, att han i alla sina större skaldestycken och en stor del af de mindre idealiserade ingenting annat än just det redan förefintliga, på samma gång det lät som återväckandet af ett sviket ideal.
Denna Ingeborg t. ex., som företer endast en passiv, handlingsfiendtlig, viljeskygg själsstyrka, är ingenting annat än den stiliserade typen för alldeles samma kvinlig-het, hvartill hvarje flicka och hvarje hustru då för tiden dagligen och stundligen uppfostrades. Själfva hennes förallmänligade yttre — hennes abstrakta skönhet af ros och lilja, fyllig barm och smidig midja — var, så att säga, allas; en hvar såg sig i prinsessans bild i en förstorande spegel. Och inför detta kvinnoideal hurrade
hela nationen. Det var stort nog, och blomstrande och tanke-högt och negativt nog, att ännu för några mansåldrar skymma önskningsmålet af verkligt individuel, själfansvarig kvinlig utveckling.
Och med denne Frithiof är det, helt enkelt, på samma sätt. De isländska sagohjältames med sig själf några gånger multiplicerade armstyrka, dock de pittoreska kläderna, utgöra noga taget det enda som skiljer Tegnérs Frithiof från en väl tränad yngling på landet mellan 1810 och 1840. Han var, äfven han, en förstoringsspegel — ingenting annat.
Tegnérs skönt formade uttryck, alltid redan vid en första genomläsning allmänfattliga, dessa i så vida kretsar kända sentenser på vers och prosa rörande en del af hufvudfrågoma inom skola, stat, kyrka och några af de olika vetenskapernas olika arbetsfält, göra hohom icke till en originel tankens arbetare, till en upptäckare eller systematiker utan till sin nationelintellektuella samtids störste referent.
Originel var han endast som diktare, men detta i utomordentlig grad, enligt hvad vi ju alla känna genom t. ex. Fågelleken, Asatiden, Skaldens morgonpsalm, Jätten, Träden, Mjältsjukan, Solsången, Flyttfåglame, Skaldebrefven till Adlerbeth och Norborg samt — först och sist — Frithiofs saga.
Hans originalitet är föga jämförlig med våra andra vältaliga stormäns, — möjligast likväl med Gustaf den tredjes. Tegnérs skaldemission fyldes till större delen af en undantagsuppgift. Han egde att särskildt för den dåvarande mansåldern komma nationalmedvetandet att blixtlikt glänsa upp. Hvadan nästan alltid något af fyrverkeri i hans diktning. Raketerna, som skjuta i höjden, väcka skiftesvis sensationerna häpnad och vällust; i bästa fall båda på en gång. Ty endast några få af dem hväsa vid uppstigandet. De flesta sjunga fulltonigt tyrtäiska stridssånger, och skicka sedan med sina lätta stjemregn tillbaka mot marken igen de perlande ljuden af segerlöften.
Själfva innersta hemligheten af, hvad som med ens lyfte hans verk till framgångens och lyckans spets, torde vara lätt nog att uttala numera.
Den gamla formella skolbildningen har varit en bildning för literatörer. Men blott några få gånger i hvarje halfsekel kommer någon, som kan i denna säreget vittra mening riktigt till gagns bruka den, någon som har i sin egen person slagrutan, gåf-van att göra för samtiden fullt tillämpligt, lätt användbart, hvad under århundraden hopats och ordnats — mindre för sak, mera för smak.
Här kom nu än en gång mannen. Här kom den med snille för själfva formgifningen särskildt utrustade. Född 23 maj 1834 i Östergötland, aflade officers-
För hvar gång han kommer, examen i853 och tog afsked som kapten 1885. Gods-och i en handvändning tillgodo- äeare sedan i859- Under signaturen Robinson utgaf gör sig samt förvandlar till lif han l8?4 Protestantismens Mariakult, 1882 utkom och lust och skenbart själfstän- Ibsen och äktenskapsfrdgan och 1885 en samling ar-dig rörelseförmåga just alt detta Uklar, kallade Realister och idealister.
Urban von Feilitzen.
213
Källa: Project Runeberg ·