Sida 249
i88g
Stormningen af Marstrands fästning.
Angripare och försvarare i god sämja.
Löjtnant Erik Frestadius, skriftställare Daniel Fallström, kandidat John Lilliehöök, kandidat Arthur Fiirstenberg, kandidat Karl Odqvist, kontorist Oscar Roeper, kandidat James Strandberg, notarie Sven Dubois, amanuens Carl Bendix, skådespelare August Palme, underlöjtnant Gustaf Liedberg, löjtnant Carl Hochschild, kontorist Carl Mellgren, kandidat Ivar Hallberg, löjtnant Josef Hedengren, grosshandlare Erik Röing, löjtnant Johan Nordenfalk
och löjtnant Carl Gustaf Gyllensvärd.
Historiskt festspel på Karlsten.
Göteborg, tisdagen 13 augusti. Marstrands badsällskaps fest för konungen på Karlstens fästning egde rum i går afton omkring kl. y2 10.
Konungen anlände genom kungsporten och tog plats på yttre borggården framför bastionen Apollo. Efter en stunds väntan, hvarunder man vid fackelskenet skönjde lands-knektame, som gingo vakt på murkrönet, hördes en af knektarna (hr ödmann) uppstämma en sång af Daniel Fallström. Så ljöd ett alarmskott, trumpeterna skallade och fram ur en underjordisk mingång störtar en skara lans-beväpnadt folk. Det är fienden.
De rusa fram öfver vindbryggan och söka spränga den yttre porten.
Då detta lyckats, mötas de i hvalfvet af fästets försvarare, som dock snart måste draga sig tillbaka till de inre verken.
Inre porten spränges med en petard, och fienden rusar vidare under vapengny och skrän. Efter en kort strid ljuder ropet: »Konungen!» och fästningen gifver sig.
Stödd på sina unga döttrar vacklar med bindel kring pannan borgens gamle höfvitsman, hvilkens roll uppbars af löjtnant Carl Montgomery, genom porthvalfvet fram
till kung Oscar. De båda vackra, hvitklädda flickorna, fröknarna Helen Dickson och Signe Montgomery, bära på ett rödt sammetshyende fästningens nycklar, hvilka öfver-lämnas till konungen af fröken Dickson.
Konungen och hans följe begifva sig nu till den innersta borggården, som upplyses af facklor. Der öppnar konung Oscar ett fängelsehvalf, och ut störtar en krigsfånge (hr Palme), som helsar befriaren med en högstämd dikt.
Säg, är det solens eller månens skimmer, som faller liksom guldregn öfver taken?
Min hand är fri, och luften smeker pannan, säg, om jag sofver eller drömmer vaken?
Hur länge har jag icke left därinne och grubblat dagar, grubblat långa nätter och längtat efter solens ljufva helsning, min hembygds sjöar, ljungbevuxna slätter.
Tåget gick vidare uppför tornets vindeltrappa ut på den öfre vallen, hvarifrån man iakttog ett fyrverkeri, som afbrändes från fästningen.
På öame rundt omkring hade tändts vårdkasar. Emellanåt riktades »Drotts» elektriska ljus emot den plats, der konungen uppehöll sig. Som ett led i fästningens belägring hade från Drott affyrats en mängd salutskott, hvilket gjorde illusionen fullständig.
249
Källa: Project Runeberg ·