Sida 265
8c)0
Hustrumordet i Yngsjö.
Kristianstads län har de senare åren fått en sorglig ryktbarhet i brottmålsannalema för de många särdeles upprörande mord som inom dess gränser begåtts. Sålunda har detta läns cellfängelse under loppet af några år rymt den s. k. Harastorp-mördaren som — om vi rätt minnas — afdagatagit föräldrar och svägerska, brodermördaren Lindqvist från Bastköp, fyr-faldige mördaren Hagström, hustrumördaren Karl Svensson från Mansdala och nu senast åbon Per Nilsson från Yngsjö, hvilken lömskt mördat sin 22-årige hustru, med hvilken han endast i fyra månader varit gift.
Första rannsakningen med honom samt hans för delaktighet i brottet misstänkta och häktade moder Anna Månsdotter hölls inför Villands häradsrätt lördagen den 13 april å länsfängelset i Kristianstad.
Per Nilsson, en 27-årig man, har en reslig gestalt och ett visst icke frånstötande utseende. Ansigtsuttrycket är till och med för-troendeingifvande, nästan fromt; en pregel af enfald skymtar fram. Han hade redan vid polisförhöret erkänt brottet. Nu vidhöll han bekännelsen och berättade:
hon blef kallad till sonen. Hon hade aldrig kunnat se annat än ett godt förhållande mellan de unga; ej heller vid besöket dagen före mordet hade hon sett något spändt förhållande.
Trots vittnesmål vidhöll modern oaflåtligt sina förut lemnade uppgifter, under det sonen på alla sätt fritog sin mor.
Yngsjömörderskan dödsdömd.
Vid den i går å cellfängelset hållna återförvisade rannsakningen rörande Yngsjömordet framgick, enligt samstämmiga bekännelser, att enkan Anna Månsdotter ensam föröfvat mordet å sonhustrun. Dervid erkändes äfven att moder och son stått i flerårigt otuktigt förhållande till hvarandra.
Anna Månsdotter dömdes till halshuggning. Sonen Per dömdes, hufvudsakligen för sedlighetsbrott, till 3 års straffarbete.
Kl. 3—4 på morgonen torsdagen den 28 mars då hustrun vaknat hade han utan att något ord förut vexlats mellan makarne strypt henne med högra handen och derpå slagit henne i hufvu-det med en mangelrulle. Derefter hade han påklädt liket och efter ungefär en halftimmes tid burit ned det i källaren, der han lagt det så, att det skulle se ut som om hustrun af våda fallit dit ned.
Tanken att afdagataga hustrun hade hos honom uppstått några dagar före mordet. Då skulle han »blifva fri» hade han tänkt. Beslutet om brottet hade fattats dagen innan det fullbordades. Han hade då tillika fattat beslut om sättet, hvarpå mordet skulle ske. Han försäkrade att ingen annan ingifvit honom tanken eller styrkt honom i beslutet.
Härefter företogs rannsakningen med mördarens mor, Anna Månsdotter. Denna är 47 år gammal och enka sedan 6 år tillbaka, under hvilken tid moder och son bott till sammans ända tills i början af detta år. Man hade haft skäl antaga, att hon på något sätt varit delaktig i sonens brott.
Vid polisförhöret hade hon emellertid nekat.
Hon talade i en pipig och gråtmild ton och stälde sig fullt oskyldig.
Hon hade aldrig visat sig elak mot svärdottern, men denna hade alltid gråtit när svärmodern kommit på besök. Hon hade frågat svärdottern om orsaken härtill, men aldrig fått något svar.
Anna Månsdotter bedyrade att hon den 28 mars ej varit ute, förr än
Afrättningen har ägt rum.
Kristianstad den 27 oktober 1890.
Yngsjömörderskan Anna Månsdotter afrättades några minuter öfver 8 på morgonen.
Skarprättaren, hr Dalman, var vensterhändt och utförde dödshugget med venstra handen, men skötte likväl sitt värf väl. Han var mycket kallblodig och utförde raskt sitt hemska värf.
Rörande hvad som föregått hos mörderskan de sista timmarna, förklarade fängelsepresten, att han ej ansåg sig ha rättighet att yppa detta; men att hon ej gripits af någon allvarlig ånger tyckes framgå deraf, att hon i går på morgonen, innan hon skulle lemna sin cell och föras till afrättsplatsen, nekade att mottaga nattvarden.
Dödsmask.
Svenska panoptikons i Stockholm skulptör, hr Tod Christensen, tog efter afrättningens slut en dödsmask af den afrät-tade.
Den mördades grafvård.
+
Minne af hustrun Hanna Johansdotter, född i N. Björstorp, mördad af sin man Per Nilsson och hans moder i Yngsjö den 28 mars 1890.
Den arma qvinnans böner och tårar rörde dem alls intet.
Yngsjömörderskan på schavotten.
265
Källa: Project Runeberg ·