Sida 28
187^
Bibelkommissionen 100 år.
C. A. T or én. H. G. Lindgren.
8torrn ägtigate HUernådtgate Konung!
(Vid öfverlämnande af 1873 års proföfversättning af Nya Testamentet, som af samma års kyrkomöte blef hänvisad till förnyad revision.)
—-------men ovillkorligen har det derjämte, med fästadt
afseende på instruktionens anda, men ej mindre på vår tids lika bestämda som rättvisa fordran, ålegat oss att rena det svenska bibelspråket från verkligen föråldrade uttryck, från talesätt, som i någon mån skymma meningen och försvåra den enkla uppfattningen, från ändelser, ordböjningar, vändningar och periodbyggnader, hvilka dels icke hafva sin rot och grund i vårt, utan i andra, med oss under vissa tider i liflig beröring komna nationers språk, dels nu mera äro mer eller mindre främmande och dunkla för vårt folk. Vårt ögonmärke har nämligen i allo varit och måst vara det svenska folket samt den ungdom, hvilken i våra hem och i våra skolor införes och skall införas i Quds rikes hemligheter.
Upsala den 20 Augusti 1873.
underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåtar.
C. A. Torén. H. G. Lindgren. H. M. Melin.
Viktor Rydberg skämtar med Bibelkommissionen.
Bibelkommissionen är en inrättning, vördnadsvärd för sin ålder så väl som för sitt kall. Ett hundra år och några månader der utöfver hafva nu förflutit, sedan hennes stadgar utfärdades och hoppet dermed tändes, att svenska folket snart skulle ega en trogen, tydlig och modersmålets kraf tillfredsställande öfversättning af den heliga skrifts äkta text.
Huru har icke verlden förändrats sedan det i fråga varande år 1773, märkligt icke endast för utfärdandet af bibelkommissionens stadgar, utan ock för åtskilligt annat, såsom t. ex. utbrottet af nordamerikanska frihetskriget! Gagnlöst hafva icke dessa år förspillts inom den lärda tolk-ningsnämndens väggar.
Adertonde århundradet hade icke utlupit, innan den första proföfversättningen utkom, vid pass tio år efter nordamerikanska frihetskrigets slut.
Ludvig XV satt på Frankrikes tron, när man började med denna öfversättning; Ludvig XVI:s hufvud föll samma år som hon afslutad lades under pressen. Kommissionen omdanades år 1793 och hade hållit åtskilliga möten, innan tidens avisor kommo att för första gången nämna namnet Bonaparte i sammanhang med belägringen af Toulon. När kommissionen slutade sin andra öfversättning, år 1816, hade kejsar Napoleon I vistats någon tid, dock endast några månader, på S:t Helena. Men äfven mot den andra frukten af kommissionens nit gjordes hvarjehanda invändningar.
Med den tredje arbetade våra öfversättare ihärdigt, utan att låta störa sig af sydamerikanska republikernas uppkomst eller af grekiska frihetskriget eller af don Miguels neroniska odåd eller af ryska härens tåg öfver Balkan eller
af 1830 års revolution eller af polska frihetskriget eller af 1848 års omstörtningar. »Historiens genius» och kommissionen sträfvade hvar på sitt sätt, den förre häftigt, feberaktigt, den senare lugn och stilla, väl vetande, att hvad stort sker, sker tyst. När tidens yra hunnit något lägga sig, det vill säga under de första åren af 1850-talet, då politisk vindstilla eller tillbakagång rådde, lade kommissionen sista hand vid sin tredje öfversättning, som skådade dagens ljus 1853. Den »sorgfälliga revisionen» af denna upptog endast åtta år. Man finner deraf, att kommissionen hade inträdt i jem-vägames och telegrafernas tidsålder.
År 1861 utkom den nya öfverarbetningen. Sedan densamma i 7 års tid varit föremål för de teologiska fakulteternas och domkapitlens granskning, förelädes han i September månad år 1868 det första svenska kyrkomötet till gillande eller förkastande. Men innan kyrkomötet hann yttra sig i ämnet, hade kommissionen sjelf, på grund af de teologiska fakulteternas och domkapitlens utlåtanden, kommit till den öfvertygelse, att de fem år, som återstode i århundradet af hennes lefnad, icke kunde nyttigare brukas än till ytterligare en öfverarbetning af den gamla öfver-sättningen eller ock till utgifvandet af en alldeles ny sådan.
Ett omslag till det bättre, ja, man kan säga en revolution inom kommissionen, inträffade samtidigt med det första svenska kyrkomötet 1868.
Man må derför låta de döde jorda sina döde, lemna det förflutna åt glömskan och se till hvad de nya händerna, arbetande efter andra och bättre grundsatser, verkat genom den proföfversättning, som nu föreligger.
28
Källa: Project Runeberg ·