Sida 294
Strindberg skiljer sig.
Karin Strindberg, 14 år.
Skilsmässan.
B. Kongl. Maj:ts utslag
på den af Skriftställaren Johan August Strindberg i underdånighet gjorda ansökning, att,
sedan sökanden och hans hustru Sigrid Sofia Mathilda Elisabeth Strindberg, född von Essen, blifvit för oenighet i äktenskapet varnade af vederbörande kyrkoherde och kyrkoråd, samt Värmdö Skeppslags tingsrätt genom utslag den 24 Mars 1891, som vunnit laga kraft, dömt till skillnad på ett år till säng och säte makarne emellan, Kongl. Maj:t, enär oenigheten fort-fore, måtte i nåder tillåta, att äktenskapet finge upplösas, öfver hvilken ansökning sökandens hustru i underdånighet förklarat sig och Domkapitlet i Upsala samt Stockholms stads Konsistorium inkommit med underdåniga utlåtanden; Gifvet Stockholms Slott den 9 September 1892.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga ansökning och vill, med anledning af Förordningen den 24 April 1810, i nåder tillåta, att äktenskapet emellan bemälda makar må upplösas samt Stockholms Stads Konsistorium äga att, på anmälan, skilj ebrefvet för dem utfärda. Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
A tergo:
1892 d. 9 September Utslag
på Skriftställaren Johan August Strindbergs underdåniga ansökning.
OSCAR
(L. S.)
Aug. Östergren.
Chef för Just. Dep:t.
Karl Silfverstolpe.
Strindberg och dottern Karin.
(Ur bref till C. O. Strindberg.)
Min dotter Karin är nu så godt som fullvuxen, och om nöden är framme måste hon ut. Vill hon och modern så står mitt hus öppet, och Karin inträder icke som styfdotter, utan som min hustrus lärarinna i svenska språket. Något morförhållande kommer ej i fråga, och mellan en 22-årig ung fru och en femtonårig flicka är ett kamratskap gifvet, med titulaturen Du, utan vidare, samt utan försök till så kallad uppfostran från min frus sida. Som jag bor i eget litet hus, får Karin eget rum och 200 francs i fickpengar, utom kläder och hvad hon behöfver. Att hon lär ett fremman de språk är ju en fördel, och om det först är Tyska, kan det bli Franska nästa år, då vi draga till Frankrike.
Hvad detta förslag sannolikt strandar på, är naturligtvis moderns ovilja mot den fremmande kvinnan. Men denna är af en helt annan generation och en annan åskådning rörande andras rätt, och jag vidhåller mina gamla åsikter, att ej tvinga tankar eller åskådningar på mina barn.
Svar från Karin Strindberg, 14 år.
Det kan inte komma ifråga att jag skulle lemna Mamma och resa till Pappa i utlandet. Förresten har jag nyss fyllt fjorton år, så att jag har ännu mycket att lära innan jag själf kan förtjäna mitt bröd. Pappa har visst inte skickat några
pengar sedan vid jultiden----------.
Jag förstår verkligen inte, hur Pappa kan ha råd att erbjuda mig 200 francs i fickpengar, kläder och allting fritt, då han ej har råd att lemna 200 francs i månaden i underhåll för oss alla tre. Om hans fru vill hjälpa honom, hvarför vill hon då inte hjälpa honom att betala oss de 150 kronorna i månaden, som han är skyldig att gifva för vårt underhåll. Hon måste väl veta af att Pappa förbundit sig dertill och borde förstå att det ju blir en skam för honom i verldens ögon att han inte betalar ut det.
Siri von Essen.
Till min £ d. fru.
Siri,
Du har kanske sett i tidningarne att jag är förlofvad. Det är och det är icke sannt, och för att Du icke skall oroas för barnen, ber jag få säga dig: att ett nytt äktenskap, som har inflytande på arfsrätt o. s. v. icke förr kommer till stånd förrän min ställning ekonomiskt är fullt garanterad. — Jag strider ännu med mig om jag skall bli mina barn otrogen, och vet knappt om jag vill bli det. Under alla förhållanden ställer jag så, att så långt fremmande lands lagar tillåta, alla fördelarne komma på Karin, Greta och Hans, hvilka blifva mitt hjerta närmast.
Förlofningen är icke eklaterad och blir kanske icke före hösten, så att det hela endast är ett rykte tillsvidare.
Är trött emellanåt på hela lifs-leken, mätt på ära och vanära, och lefver för öfrigt i ett land der landseden måste göra hvarje man betänkt på sin hädangång. Och jag har tänkt noga på min.
Behåll i minnet noga hvad jag skrifver i detta och kanske några följande bref, framför allt namn och adresser.
Du behöfver icke besvara dessa bref om det är dig oangenämt!
Jag sänder pengar så fort jag kan, snart nog, och direkt till dig
-------- Vänligen
Augitst
Berlin: 27 Mars 1893.
Jag vore det otacksammaste, elakaste barn, om jag lemnade min Mamma och ingenting skall kunna få mig dertill.
294
Källa: Project Runeberg ·