Sida 307
1
8^5
i nya Operakällarens matsal.
PaiiluS bland pYofctcvna. Teckning af Albert Engström.
Lektor Waldenström besökte i lördags konstnärsförbundets utställning. Som
vi naturligtvis också voro där passade vi genast på kluddritade af honom.
Söndags-Nisse.
Om nakenhet och klädselsätt.
(Med anledning af striden om Oscar Björcks frismålningar i Operakällaren.)
Det finnes en kysk nakenhet och ett okyskt döljande af lemmarne. Den kyska nakenheten har i allas vår fantasi anor från paradiset, och den stannade icke innanför Edens portar, när våra första föräldrar måste lämna lustgården bakom sig. Känslan af kysk nakenhet har följt släktlederna på deras vandring genom jordelifvet. Huru än pryderiet må anfäkta sig, är det i paradisdräkten Vår Herre sänder de anländande själarna till oss. Och lika litet som födelsen skäms för nakenheten, lika litet göra det sjukdomen och döden. Inför läkarens vetenskapliga undersökning och sjuksköterskans ömma omsorg står pryderiet med förlamad tunga. Så äfven inför döden.
En missriktad och otyglad fantasi kan binda okyska föreställningsräckor vid hvad som helst: ett linne, ett strumpeband, en bröstduk, en hårlock, ett par näpna skodon i skomakarens ut-ställningsfönster. Den kan göra det vid den botfärdiga Magdalena, vid synderskan, som böjer sig intill Jesu fötter och torkar dem med sina lockar; den kan göra det vid bilden af den helige Sebastians unga, af pilar genomborrade kropp. Den kan vid hvarje bröllopsfest fantisera sig ett svar på den fråga, som nyligen gjorts med af seende på nymfen och faunen i operans källarsal. Åsynen af en ung, oskyldig flicka är kanske den, till hvilken ett okyskt sinnes idéassociationer allra helst knyta sig. Skola fördenskull skulptör och målare nedlägga mejsel och pensel, och unga flickor vara till sin bröllopsdag inspärrade i kloster? Det vore nog mycket begärdt, och det skulle likväl icke hjälpa. Luften skulle förblifva uppfylld af förförelsesmitta och osedlighetsmikrober.
Sedan det oväder lugnat sig, som lärer till operakällarens matsal drif-vit tusenden att njuta af eller förtör-nas öfver herr Oscar Björcks »osedlighet*, torde varda en tillfällighet, om kunder, som kommit till stället för att spisa sin middag, skänka åt dessa momenter i salens dekorering någon
af det pröfvande och skärskådande intresse, som matsedeln, rätterna och vinet pläga förbehålla åt sig själfva.
En tacksägelse till Gustaf Fröding för en dikt, som just, då jag nedskrif-vit denna önskan, kom mig till handa, hvari denna känsla fått ett högpoetiskt uttryck*.
Ekeliden, Djursholm den 27 april 1895. Viktor Rydberg.
* Dikten »En morgondröm».
Konstakademien försvarar Björck.
Teaterbyggnad skonsortiet frågar
Konstakademien:
Kunna omförmälda målningar anses såsom konstverk ur estetisk synpunkt?
Kunna de till uppfattning eller behandlingssätt anses för sedligheten sårande?
Konstakademiens svar:
Huruvida de kunna hänföras till sådana alster, som ur estetisk synpunkt falla under kategorien »konstverk», kan akademien besvara denna fråga med ett enkelt ja.
Vidkommande den andra frågan, om dessa målningar till uppfattning eller
behandlingssätt kunna anses för sedligheten sårande, vill akademien fästa uppmärksamheten på, att till de objektiva faktorer, på hvilka omdömet öfver ett konstverk städse gör sig gällande, på hvilken faktor det beror om en betraktare till de intryck han omedelbart af konstverket mottager, knyter kyska eller okyska idéassociationer.
Stockholm den 17 April 1895.
Å K. Akademiens För De Fria Konsterna vägnar
J. Nordenfalk.
Ludv. Looström.
Hvi suckar det så tungt uppå krogen?
Fritt efter B. E. Malmström.
Och Oscar Björck han sitter en kväll och ni år så godt
och ser på sina nymfer och bacchanter.
Han ser, hur ljusen brinna uti hans konungs slott
och drömmer blott om nya varianter.
Wallander, Kalle Möller och själfva Eugen
ha sagt, att det var vackert med dessa bara ben —
då suckar det så tungt uppå krogen.
Pehr Staaff.
307
Källa: Project Runeberg ·