Sida 333
Åtal och frikännande.
Från allmänheten.
»Red. af Aftonbladet.
De böra få schavottera inför samhället. Väl anar man hvilka de äro, dessa hr Bonniers skriftställare, bohemens öfversteprester, som icke aktat för rof att »råda den, såsom han själf i sina dikter framhåller, djupt sjunk -ne och numera möjligen icke till-räknelige skalden att offentliggöra sina styggaste alster». Lärare.
Protest från författaren.
I Aftonbladet och andra tidningar har man alldeles omotiveradt velat öfverflytta en del af ansvaret för mina dikter »Stänk och flikar» på andra personer än deras författare. Verkliga förhållandet är, att några personer, däribland hr Bonnier själf, hemställt till mig om uteslutningar här och hvar—en och annan af mina bekanta har å andra sidan uttalat som sin mening, att inga sådana vore be-höfliga. Men hvad detta har att göra med min ansvarighet, är mig icke lätt att fatta. Att man utan vidare förklarar mig mer eller mindre otillräk-nelig, är ett ingrepp på mina rättigheter som människa, mot hvilket jag härmed tillåter mig protestera.
Upsala den 13 oktober 1896.
Gustaf Fröding.
Sydost om Wexiö ligger en under läkarvård stående inrättning, derifrån liknande själf deklarationer torde
kunna fås i massa af inackordenterna.
Sigurd.
Jag kan ej underlåta att uttala min harm öfver att poliskonstaplar stöfla in i vår lyrik.
A. U. Bäåth.
Branting mot Budkaflen.
— Ett smutsigt kryp har hängt sig fast vid en inspirerad diktares mantel-flik, där han skrider fram i visioner, som ligga i helt annat och högre plan än hvardagskonvenans och nutidsmoral
En litterär hyäna, ute på nattligt rof, bläddrar i diktarens drömmar. Han finner en sida eller två, med målningar af sådant, som eljes med all rätt svepes i grannlaga tystnads slöja. Ha, hvilket fynd, här har jag till ett präktigt mål! Hvad bryr en sådan sig om lösryckning ur sammanhanget,
Albert Bonnier.
hvad gör det honom, att han försöker draga ned en gudames brudbädd till en grändbordells fala liderlighet!
Hjalmar Branting
Qrymt
må man kalla de griserier, som skandalprofessorn hjalmar branting producerat i sin socialiststia, som ock kallas socialdemokraten.
Språkets alla gränd- och hamnbusuttryck ffyta som vanligt ledigt ur hans smutsiga penna.
Likt sin gemål, René, älskar socialde-mokrabatens hjalmar litteraturens komposthögar, som de båda starkt föröka. Janne Bruzelius
i Budkaflen.
Brefväxling.
Albert Bonnier till Fröding:
--------att uppmana Er att vara
vid »bon courage» torde vara öfver-flödigt — det är Ni nog ändå.
Albert Bonnier
Janne Bruzelius. Redaktör för Budkaflen.
Tack för brefvet och uppmaningen till courage! Jag är just inte modlös, snarare likgiltig. Det förefaller mig hardt när omöjligt att man kan bli fälld för sidorna 110 och in. Könsumgänge är ju ingen last och för öfrigt, om så vore, så innehåller ju inte stycket någon sträfvan att utbreda denna »last» — den är ju tillräckligt utbredd ändå, icke minst i det af Gud instiftade äktenskapet.
Gustaf Fröding.
Juryn.
Af åklagaren nämndes:
öfverbibliotekarien grefve C. Snoilskv
rektor C. von Friesen professor M. Sondén.
Af svaranden:
professor Curt Wallis professor Wilhelm Leche d:r David Bergström.
Af rätten:
f. intendenten A. T. Geller-stedt.
v. häradshöfding V. Almqvist v. häradshöfding H. Tiger-schiöld.
Utslaget.
Juryn förklarade efter två timmars sammanträde de åtalade styckena ur Frödings bok icke brottsliga.
Budkaflen frikänd.
Efter tre timmars samvaro förklarade juryn de åtalade numren icke brottsliga.
En Lundagratulation till Fröding.
Med anledning af Frödings frikännande af sändes från Lund följande telegram:
Författaren Gustaf Fröding, Uppsala.
Det steg för vår blick ett Ariens land Med rosor vilda, med rosor röda,
Der Venus vågade ny sig föda I skum och stänk mot en lyckans
strand.
Din dikt var böljan som spegelklar På lena armar gudinnan bar.
Lund den 1 December 1896.
Å studentföreningen D. Y. G:s vägnar Lännart Ribbing D. Y. G:s ordförande.
Källa: Project Runeberg ·