Sida 339
8
97
Branting i press och parlament.
Pressröster om valet:
Med sådana återval som hrr Hedins,
Themptanders, Friesens och Fred-holms, med sådana återeröfringar som grefve Hamilton; med sådana nya förstärkningar som hrr Karl Staaffs och Hj. Brantings och med tillbakavisandet på alla punkter af Fosterländska förbundets anläggningar, kan majoriteten vid gårdagens val berömma sig af att ha gjort en betydande insats i den reaktion mot reaktionen, som är den närmaste framtidens lösen.
Dagens Nyheter.
Den förste socialdemokraten har nu sålunda inträdt i den svenska riksdagen. Vi kunna med af seende härå icke dela den förfäran, som betagit vissa »frisinnade» meningsfränder.
Man låter för resten i vår representation sig föga afskräckas af åsikterna, blott personligheten, som står bakom dem, ingifver förtroende.
En olycka kommer aldrig ensam, och därför hade John Olsson med sig — hr Branting.
Nya Dagligt Allehanda.
Men han är dock i alla fall svenska riksdagens förste öppet erkända socialist, han är den för indirekt hot om konungamord lagfällde brottslingen, han är en man, hvars blotta namn utgör ett hot mot den bestående samfundsordningen.
Sigurd, Smålandsposten.
Skandalen har skett, Ledamoten af klubben, socialistchefen Branting, har af Stockholms pöbel hyllats vid klubbens lokal, detta är ett faktum som öfverallt å landsbygden ställer klubben i en allt annat än vacker dager.
Här i landsorten gör hvarje rätt-täikande, ej allenast publicist utan äfven alla andra sig den frågan: Huru kan det vara möjlig1: att en uppenbar samhällsfiende, en socialist af renaste vatten, får tillhöra en förening, som benämnes Svenska Publicistklubben?
Hjalmar Branting.
Göteborgs Handelstidning.
Gustaf Thorsander, Västgöta-Korrespondenten.
Ur Brantings jungfrutal
vid remissdebatten den 25 februari 1897.
Det har nyss af den förste talaren gjorts en vidräkning med militarismen, som jag för min del i allo instämmer i och äfven gema skulle sett ytterligare skärpt. Denna militarism, den är kulturfientlig, och det är min fullkomliga öfvertygelse, att den stat kommer att få ett försprång framför de andra staterna som före dem bestämmer sig för att kasta en väsentlig del af de militära anslagen helt och hållet öfver bord för att i stället höja landets materiella och andliga odling och derigenom med ett språng få landets kultur i ett sådant skick, att det kan gå om de närmaste staterna. Jag är viss, att om man beslutsamt sloge in på en sådan taktik, så skulle man finna, att detta kunde vara ett värn för sjelfstän-dighet och frihet, fullt så godt som och kanske betydligt öfverlägset åtskilliga regementen soldater och åtskilliga mordverktyg, som icke hinna anskaffas, så att de finnas fullständigt inne, förr än de äro föråldrade och behöfva ersättas med nya dyrbarheter af samma slag. — — — Det var emellertid icke för att säga detta, som jag begärde ordet, utan för att framhålla en liten sida af den
budget, som nu går till statsutskottet. Det finns der ett litet anslag på 1,400,000 kronor — det vanliga anslaget sedan ett par år tillbaka för arbetareförsäkringsfonden. Detta anslag är emellertid uti den regeringshandling, som upplästes från tronen, beledsagadt med några kommentarier, som synas mig icke böra gå alldeles obeaktade förbi på en dag som denna. Det heter der, att man bör ytterligare vänta: meningarna böra få någon tid att söka ena sig likasom ock ytterligare erfarenhet af utlandets lagstiftningsförsök bör afvaktas, innan nytt förslag till arbetareförsäkringsfrågans lösning uppgöres. — — — U landets lagstiftningsförsök skola vi vänta på! Ja, då kunna vi få vänta både åratal och årtionden, innan vår styrelse kanske behagar anse utlandets erfarenhet tillräckligt stadgad, för att den skall våga komma sig för med någonting.
-------det borde vändas om på dessa förhållanden,
så att man lemnade åt arbetarne hvad dem tillhör, och åt militarismen så litet som möjligt, ja helst ingenting.
339
Källa: Project Runeberg ·