Sida 353
Carl och Ingeborg i Stockholm.
Prins Carl utanför Centralstationen besvarande officerarnas vid Lifgardet till häst och skvadronens hälsning.
Från Centralstationen till slottet.
Vid slottstrappan mottogs prinsen och hans gemål af ståthållaren å Stockholms slott, öfverhofjägmästare An-karcrona samt slottsfogden grefve Taube, hvilka åtföljde fursteparet upp till konungens våning, der mottagandet egde rum. Efter en stund öppnades fönstret till en af balkongerna å den mot Norrbro vettande sidan, och prinsessan utträdde vid sin gemåls arm för att ännu en gång helsa men-niskomassan. Vid åsynen af paret bröt ett ofantligt jubel löst. Hattar och käppar svängdes i luften, man viftade med näsdukar och de dånande hurraropen tycktes aldrig vilja taga slut.
Efter konungens dejeuner reste de nyförmälda ut för att helsa på drottningen.
På Ulriksdal.
På slottstrappan mottogs fursteparet af kammarherren frih. Stjernstedt. Sedan de tillbragt en timme hos drottningen, afreste de åter kl. half 6 till Rosendal. Der egnades dem en anslående
Sångarhyllning.
Då prinsen och hans gemål åkte in i Rosendals park, möttes de, förutom af en stor menniskomassa, af Par Bricoles sångkör, 80 å 90 man stark, under ledning af direktör Erik Åkerberg.
Sedan helsningar vexlats mellan de hyllade och sångarne, aftågade dessa under »Sångarfanan» till Djurgårdsbrunn, der snart velocipedklubbens
Fackeltåg
begynte ordnas.
Vädret hade vid 7-tiden sett en smula hotande ut, och några enstaka regndroppar, som fallit från den molnhölj da himlen hade framkallat farhågor för att fackeltåget skulle gå om intet. Emellertid klarnade himlen upp efter hand, och en härlig fullmåne gled sakta fram mellan de brustna sky-arne. När fackeltåget kl. half 9 var färdigt att afgå från Djurgårdsbrunn, rådde ett charmant väder, och ett silfver-hvitt månsken bestrålade den fantastiska kavalkaden af hjulryttare.
Minst 5- å 600 velocipedister, damer och herrar, togo del i tåget. Hvarje bicykel var försedd med något extra lysande, såsom en eller flera papperslyktor eller mångfärgade små glaslyktor, och fans intet sådant, så hade åtminstone hvar och en ryttare en flammande, sprakande fackla i sin hand. Så styrde det lysande tåget i sakta mak på vägen till Rosendal mellan nyfikna skaror, som på vägkanterna åsågo det egendomliga och vackra skådespelet. Det var ett ständigt pinglande med signalklockor, som gjorde en stackars vandrare högst nervös.
Sedan tåget kommit upp mot slottet, ordnade man sig två i hvarje led och defilerade förbi fursteparet, som, efter slutad middag, jemte riksmarskalken, kommit ned på gårdsplanen. Denna uppfyldes med rök från facklorna, men prinsen och hans gemål syntes ej generade af den samma, utan stannade en lång stund der nere, vänligt helsande och tackande för de jubelrop, som skallade från den tätt församlade folkmassan och från velocipedistema.
Vid 9-tiden skingrade sig fackeltåget, och snart äfven de nyfikna skarorna.
Så var de nyförmäldas första dag i Stockholm tillända-lupen.
23
353
Källa: Project Runeberg ·