Sida 390
1^00
Fasaväckande drama på Mälarångare.
Rånmördare som skjuter och hugger omkring sig.
Mördaren gripen.
5 dödade, inånga skadade.
Vid 12-tiden på natten till torsdagen den 17 maj hade ångaren Köping, kapten Wistrand, på resa från Stockholm hunnit till Mälarfjärden Blacken, ej långt från Torshälla hufvud, då man upptäckte ångaren Prins Carl, som låg stilla i segelleden. I den naturliga tanken att något missöde händt närmade sig Köping Prins Carl, ombord på hvilken rådde en egendomlig stillhet. På kommandobryggan ser man emellertid en person, som prejas an med frågan om något händt, hvarpå han svarar ungefär så:
Nej, det är ingenting. Ge er af bara, annars så skjuter
jag!
Köping lade på detta besynnerliga svar naturligtvis bi och närmade sig, men möttes af ett skott från mannen som ropade:
Här är varningsskottet!
Därefter gick han upp på akterdäckets trätak. På babords sida satt ångarens enda räddningsbåt, med hvars nedfirande han nu började syssla — ett styft arbete för en ensam man. Och innan man från Köping hunnit hejda honom, rodde han med kraftiga årtag bort, snart försvinnande ur sikte i mörkret. Farvattnet är här så fullt af grund att Köping ej kunde eftersätta honom, och nedfira en båt medgaf ej tiden.
På Köping fick man snart annat att tänka på än att förfölja flyktingen. En af uppasserskorna, som setat hopkrupen bakom lastsäckarne på akterdäck, där hon i förskräckelsen gömt sig, kom fram och omtalade att kapten och en mängd andra ombord blifvit mördade. En ohygglig syn erbjöd sig också på Prins Carl, där döda eller sårade lågo utsträckta på golfvet och sönderslagna fönsterrutor samt blodfläckar, som sölat ned de hvita väggarna på öfverdäck, bäst talade om hvilka gräsligheter som där utspelats.
Mördarens taktik.
Ombord på Prins Carl voro af besättningen, förutom kapten, styrman, rorgängare, eldare och kvinlig betjäning, tre besättningskarlar, som vid den ifrågavarande tiden lågo och sofvo i skansen och således icke hade en aning om det passerade förrän det hade skett. 15 å 20 passagerare medföljde ångaren. En slaktare Wickström och två fruntimmer befunno sig i aktersalongen, men undgingo att bli skjutna. Mördaren hade läst in dem, förmodligen i afsikt att expediera dem så snart han hunnit göra af med de andra. Det var tydligen endast Köpings ankomst man har att tacka för att dådet icke fick en ännu större omfattning. Ty mördarens taktik var uppenbarligen att afskilja de ombordvarande i små afdelningar för att desto lättare kunna rå på dem.
Ångaren Prins Carl.
När mördaren greps.
Efter att ha lämnat Prins Carl rodde mördaren i land vid Tidö gård, belägen ett par mil väster om Västerås. Vid half 2-tiden på natten förfrågade han sig i ett torp efter stora landsvägen och begaf sig därefter gående längs densamma fram mot Strömsholm, där han löste biljett till Eskilstuna, dit han på f. m. ankom. Sedan han i en butik därstädes köpt sig nya kläder, tog han å torget en droska och åkte utom staden-. Vid Skogstorp nekade kusken att köra längre, hvarför den resande steg ur och betalade kusken.
Emellertid var fyra poliskonstaplar hack i häl på honom. Kl. half 3 anträffade de i Skogstorps stations väntsal den de sökte. Denne var till utseendet lugn, men höll hela tiden ena handen i rockfickan, med denna omslutande en revolver.
Sedan de en stund iakttagit honom, utan att på något sätt röja hvilka de voro, gick en af dem fram till en vattenbehållare, bredvid hvilken den misstänkte stod. Genast drog då denne fram en revolver, men polismannen, som naturligtvis var på sin vakt, lyckades, understödd af de andra, taga revolvern från honom och bemäktiga sig hans person. Han befanns inneha 645 kr. 47 öre, ett guldur, två kikare, tre lotter till Nordiska museets lotteri, två revolvrar med 57 patroner. Mördaren belädes med handbojor och fördes i droska till Eskilstuna.
Mördaren.
Denne är förre straffången John Filip Nordlund, född den 23 mars 1875 i Säter. Han är nu hemmahörande i Gäfle, där hans föräldrar äro bosatta.
Han blef före fyllda 18 år straffad för första resan stöld. Efter fyllda 18 år blef han den 20 december 1895 dömd för likaledes första resan stöld till 3 års straffarbete samt anlände till Långholmens centralfängelse den 4 januari 1896.
Här anlade han den 22 februari samma år mordbrand i fängelset samt blef med anledning däraf af Stockholms rådhusrätt dömd att tillsammans med det förut ådömda straffet undergå i ena bot 5 års ytterligare straffarbete. Sedan han af tjänat sin strafftid blef han i april i år utsläppt från Långholmen.
390
Källa: Project Runeberg ·