Sida 398
igoo
En trui
ill 11
a
Ibland violinerna.
Omslag af E. Norlind.
John Bull.
Du är frodig och välfödd och fet, John Bull, som man påstår af andras svält, och du låter din hjord gå i bet, John Bull, bra ofta i grannens fält.
Det är lätt att förstå att de skräna, de små, och att ingen stort älskar dig just, John Bull, ty så snart du får lust till en ö eller kust, strax lägger du vantarne på.
Du är själfkär och skrytsam och stolt, John Bull, — all right, vi känna dig väl, —
Yfs i Highlands-bonnet och kolt, John Bull, sen du hungrat the Highland ihjäl.
398
Grön Erin är rikt på armod och slikt, men Paddy är envis och stark, John Bull; — En dag af hans mark görs en rådjurspark — John Bull, det vore dig likt.
Du reser dig argsint och stram, John Bull, och måttar åt boerns hörn.
Mot en mygga räcktes din ram, John Bull, men af myggan vardt där en örn; en örn som till slut hackat ögonen ut både dina och hela din släkts, John Bull; men nu har du väckts, och örnen har sträckts i sitt blod af ditt hämnande krut.
Så allena är ingen som du, John Bull, all världen bär dig sitt hat; förstås, du ger sjutton för tu, John Bull, och det gör du rätt i krabat!
Så hatad du är, så har jag dig kär,
och ju mera du hatas, dess mer, John Bull!
För hvar fiendehär, som drar upp i gevär, står du bondlugn och väntar på fler.
Så frodig och bredbent och stolt, John Bull vid din smedjas glimmande härd, och stoltsera i honnet och kolt, John Bull, och boxas med hela vår värld!
Och vid Spree och Garonne, i Moskva, Lissabon, man mäter dig skäppan full, John Bull, därtill är ditt hull och din storhet skull: allt stort är de små en förtret, sir John!
K. G. Ossian-Nilsson.
Källa: Project Runeberg ·