Sida 416
1 C)0 2
Fram för allmän rösträtt!
Lars Stendahl. Stadsfiskal.
Den första rösträttssöndagen.
J Sammanstötningen
• ? på Jakobs torg.
k Uppåt Arsenalsgatan
kom tåget, men vid hörlur net af Bengt Carlssons
hus, midt emot Operan hejdades det. Ett femtio-H? tal poliskaskar lyste tvärs
öfver gatan i dubbla linjer. Massan hejdades. Men den vann i styrka, tätnade och trängde på. Man trodde ett ögonblick, att polis-kordongerna skulle brista. Då sågo de i bakre leden helt plötsligt sablar svängas öfver mängden. Man uppfattade inte tydligt hvad som försiggick där framme, men man anade det af den vilda panik som uppstod. Människor kommo störtande tillbaka i ursinnig fart under utrop, hvari bestörtning, rädsla och förbittring voro blandade. Mest fruktande att bli nedtrampade i trängseln skyndade många undan, medan skrän och rop hördes från de främre leden. Taflan saknade, trots sitt allvar, ej sina tragikomiska poänger. Vi sågo t. ex. en ung man, som likblek af sinnesrörelse vrålade med stentorsstämma: Man mördar våra barn, man mördar våra kvinnor — reminiscensen från Brussel var uppenbar.
Polissablarna hade, som sagdt, kommit fram. De cirklade först litet uppe i luften, sänktes så småningom, och en och annan i de första demonstrationsleden dubbades blå öfver axlarna eller blodig om panna och kind. Käppar svängdes och knäcktes och här och hvar gjorde en och annan af de träffade en volt och rullade kring i dammet.
En liten flock af förtruppen trängde sig genom polis-kedjorna, man hörde rop ur massan, »framåt!» »bryt kedjan!»
Sablarna flögo ur skidorna, man mör bultade hvarandra med käppar och en ung, tilltagsen krabat syntes till och med bearbeta sin polisantagonist med en upphittad galosch.
De blanka vapnen träffade väl mest med flatsidan, men skuro äfven här och hvar med eggen, så att kläder rispades, hattar genom-höggos och ett par personer blesserades. Det hela räckte endast några ögonblick, människoströmmen drog sig tillbaka igen
och nu gjorde polisen sin skörd.
Inemot 20 personer arresterades och affördes till högvakten i Arffurstens palats. Slagfältet, om man så får kalla det, var be-strödt med hattar, mössor, galoscher och sönderbrutna käppar.
V ästgötahertigparet åser tumultet.
Under det den ena droskan efter den andra med poliser och anhållne rullade öfver Gustaf Adolfs
Kata Dalström.
Agitator.
Öfverståthållare Dickson: så ska ni få mitt
massan
torg och folkskaror böljade ett stycke utanför det af ridande polis »bevakade» Arffurstens palats, såg man uppe i ett af andra våningens fönster prins Carl och prinsessan Ingeborg, som intresserade betraktade taflan därnere. Då de furstliga personerna sågo sig observerade, drogo de sig tillbaka, men blefvo snart åter synliga i ett annat fönster.
Till Folkets husi
Massorna hade trängts tillsammans i mynningen till Västra Trädgårdsgatan. Snart satte sig emellertid tåget åter i rörelse och marscherade under hurrarop fram på den trånga Jakobsgatan, hvars vägar till Gustaf Adolfs torg afspärrats af polis. Först när man kommit in på Vasagatan kunde lederna fritt utveckla sig och tåget företedde ej heller här samma öfverväldigande och imponerande anblick som på Engelbrektsgatan och Jakobsgatan. Trottoarerna voro garnerade af en mängd åskådare, bland hvilka märktes flera första och andra kammar-ledamöter.
Utanför Folkets hus.
Utan hatt och ytterrock hade redaktör Branting gått ned från Folkets hus och begifvit sig ut till de tätt packade massorna på Vasagatan samt till dem hållit följande korta tal: Medborgare! Dagens demonstration är slut. Den har varit imponerande. Låt den också sluta imponerande genom att ni nu fredligt åtskiljas och gå hvar och en till sitt!
Men äfven här grep polisen snart in. När stadsfiskal Stendahl infann sig i sällskap med polisintendenten
Dä ä rätt gossar, lugna porträtt som premium!
Söndags-Nisse.
416
Källa: Project Runeberg ·