Sida 420
IC) O 2
Kvinnofrid och mannafrid.
Meddelanden från allmänheten.
I kvinnofridsfrågan.
En ung dam besökte i insändarens sällskap teatern under norska gästspelet förliden juni månad. Efter intagen supé skildes vägarne, och som hennes bostad var belägen helt nära ansågs droska obehöflig. Otaliga gånger hade hon på utrikes ort gått ensam vida längre, utan minsta obehag. Men hon hade ej tagit många steg förrän en till utseendet fullt nykter herre af distingeradt yttre tilltalade henne och vid hennes bestämdt afvisande svar på ett synnerligen brutalt sätt upplyste henne om att »han ansåg sig ha fullkomlig rättighet att antasta hvarje fruntimmer som vid denna tid vistades på gatan».
Endast ett par tillkallade poliskonstaplar kunde öfver-tyga honom att åtminstone denna gång hans »rättighet» var bestridd. dame.
Nationell råhet.
Herr redaktör!
Det kan väl endast råda en mening bland hyggligt folk därom att gatulifvet om kvällarna här i Stockholm — och för att vara rättvis: i alla något så när betydande städer här i landet — är af den art att det kan kallas en skamfläck för hela vår nation. Till och med en karl, som därför ej behöfver vara bland de pryda, kan icke utan vämjelse tänka på den vidriga svärm af mer eller mindre gentilt klädda lymlar som under skratt, råa skratt, gruff och ibland små improviserade slagsmål göra vissa gator nästan otrafikabla så snart klockan börjar närma sig midnatt.
Det bör sägas, ty det är en obeveklig sanning: verkliga gentlemän äro ytterst tunnsådda här i landet. Jag känner män, som jag sätter mycket högt, men hvilka på kvällen icke kunna motstå frestelsen att tilltala en eller annan påtagligen aktningsvärd kvinna på väg till sitt hem. Och på en förebråelse ha de till svar ett litet skratt och en axelryckning: »Ack, det var ju bara ett skämt! Jag sade ju ingenting farligt.» Q
Kvinnorna värre än männen.
Vida närgångnare än männens ögon kunna kvinnornas vara. Ett slags dumt gloende, ett simpelt värderande af ens kläder, ens personliga behof (helst om man går med en herre!) detta oafvända, ogenerade tittande, uti hvilket ej ens finnes den vrångbild af hyllning, den karikatyr af uppskattande som männens närgångenhet i all sin råhet och
brist på hyfs väl ändock allra ytterst får anses vara — detta mäta de svenska kvinnorna hvarandra ganska opå-talt med!
Eller försök att gå Drottninggatan utför en slaskig dag och råka då lyfta en smula för högt (hvad skall anses lagom?) på er snygga kjol. Icke från herrarnas håll komma glåporden, men väl från de små mamsellerna som trafva bakom en, fnittrande och ogenerade i trottoarsmutsen!
En dam.
Hur är det med mannafriden?
Jag stod för ett par dagar sedan kl. 7 e. m. på Norrmalms-torg och väntade på en bekant utanför Metropols boule-vardlundar. Efter en minuts förlopp stod en kvinnlig varelse bredvid mig, gaf mig en vänskaplig puff och ett huldt småleende. Då hon ej trots detta blef uppmärksammad, drog hon sig några steg tillbaka och stannade troget på sin post — för att ge betänketid. Ett ögonblick senare stod ännu en vid min sida (denna gång på andra).
Man skulle kunna invända att en herre, som önskar lugnt och ostördt komma hem en afton, borde taga en droska till sin bostad, men om man älskar litet renlighet vill man ej gärna stufva in sig i en halfsnuskig Stockholmsdroska, och att ständigt använda hyrvagn ställer sig i längden väl dyrt.
Hvad som gör ställningen ännu mer obehaglig och outhärdlig är att om man är förföljd och för att få hjälp för att gå i fred, vänder sig till en poliskonstapel, denne med ett medlidsamt leende betraktar ens person. Polisen tycks anse att herrar, som äro ute efter kl. 10 e. m. äro till för att bli antastade. Bekymrad gentleman.
Magdans inför rådhusrätten.
Innehafvaren af Stockholms Pappershandel i nr 28 Jakobsgatan Edvin Carlson har af Stockholms rådhusrätt dömts att böta 100 kr. för det han i sin butik hållit till salu brefkort som ansetts vara för sedligheten sårande. Det kort som närmast föranledde åtalet framställde en högst obetydligt klädd odalisk, och om man höll kortet mot stark dager eller ljussken och rörde detsamma på ett visst sätt, så utförde odalisken på ett ganska »naturligt» sätt en s. k. magdans, liknande den som de egyptiska dan-serskorna i verkligheten utföra. Hr Carlsson som icke anser magdans osedlig, ämnar öfverklaga rådhusrättens utslag.
BORT MED DEN REGLEMENTERADE PROSTITUTIONEN!
Till öfverståthållareämbetet har ingifvits en af 15,438 kvinnor undertecknad petition, i hvilken på anförda skäl yrkas att det i Stockholm tillämpade reglementeringssys-temet för prostitutionen upphäfves. Såsom motiv åberopas: »att detta sätt är ägnadt att åt lastens utöfning gifva ett sken af laglighet, som förvrider rättsbegreppen, att det innebär en orättvisa att låta straffet drabba endast den ene af två som begå samma förseelse, att detta behand-
lingssätt ytterligare sänker dessa våra olyckliga medmänniskor och försvårar deras återgång till ett hederligt lif, att det är upprörande att ett kristligt samhälle ordnar och erkänner som yrke föröfvandet af en handling, direkt stridande mot ett af Guds bud, att den sålunda ordnade yrkesmässiga prostitutionen för samhället och i all synnerhet för den uppväxande ungdomen innebär en moralisk våda af allvarsammaste art.»
420
Källa: Project Runeberg ·