Sida 451
i9°4
Adel och ordnar.
Norges Serafimerorden.
Den 2i januari, konungens födelsedag, instiftades en ny norsk orden kallad »Den Norske Løve», i kungörelsen heter det:
»Vi hafva funnit det tjänligt att i öfverenstämmelse med grundlovens paragraf 23 upprätta en riddarorden, hvilken Vi, med ihåg-kommande af de ärofulla minnen som äro knutna vid Norges urgamla riksvapen, hafve beslutit att kalla Den norske Löve. Denna orden, för hvilken Vi härmed forklare Oss såsom Herre och Stormästare och som skall innehafvas af alla arfs-berättigade prinsar af Vårt Hus, består af blott en klass, hvars antal af öfrige norske riddare icke skall öfverstiga tolf. —
Gifvet på Stockholms Slott den 21 januari 1904 under Vår hand och S:t Olafsordens sigill.
Oscar.
Unionellt.
Vid den middag som svensknorske ministern i Berlin gaf i onsdags för prinsarna Gustaf Adolf och Wilhelm bar prins Gustaf Adolf svenska Serafimerordens stora band och prins Wilhelm norska Lejonordens stora band.
Min herre!
Hr David Holmgren motionerar dels om adelsprivilegiernas upphäf-vande, dels om att ingen bördstitel må användas af, till och om riksdagens medlemmar.
Gabriel
Bland Sveriges genealoger är den gamle Anrep utan fråga den mest kända och äfven den i de vidaste kretsar mest populära. Det är nu ej mindre än ett halft sekel som han år för år ut-gifvit sin Sveriges Ridderskaps och Adels Kalender, .som för korthetens skull kallas »boken».
Jag har alltid vurmat för kalendrar, sade den älskvärde åldringen, ända sen jag var ett litet barn. Först var det almanackan, men redan vid 10 års ålder började jag skrifva kalendrar själf, utförliga sådana öfver fingerade släkter och kungahus. Min mamma måste också låsa in skrifdonen för mig för att tvinga mig ut och leka med syskonen.
Sultanens smycke.
Hr redaktör!
Icke af konkurrensafund utan i sanningens intresse och efter uppmaning af flera mina kolleger i Stockholm ber jag få protestera emot juvelerarfirman C. G. Hallbergs åtgärd att i sitt skyltfönster exponera ett smycke, som i utbroderade reklammeddelanden till tidningarne påstås vara tillverkadt på firmans verkstad och sålunda angifves som prof på svensk guldsmedskonst. Enligt vunna upplysningar ha arbetarne vid sagda firma icke alls tagit någon befattning med det dyrbara smycket ifråga. Med största sannolikhet är dess infattning lika litet svensk som de däri infattade stenarne. Hur smycket kommit hit, om det kanske i reklamsyfte lånats eller hyrts för några dagar af en utländsk juvelförsäljare, torde vara af jämförelsevis underordnadt intresse. Den fantastiska sagan att det skulle beställts här af en österländsk monarks ombud för att i sinom tid hamna i ett harem blir emellertid efter det förut sagda reducerad till sitt rätta värde.
Stockholm den 15 december 1904.
K. A ndersson juvelerare.
2344 Hedin.
Vid riddarhusdirektionens sammanträde den 26 mars beviljades fil. d:r Sven Hedin introduktion som nr 2344 adliga ätten Hedin. Hans vapensköld upphängdes den 20 april i riddarhuset bredvid den senast introducerade ätten Pantzer-hielm.
Devisen eller valspråket är: »Voluntate et labore» — det är ut-tydt: Genom vilja och arbete.
Grefven i hissen.
Omkring 45-årige grefve Georg von Rosen tog sig vid 10-tiden på aftonen den 10 april före att oupphörligt fara upp och ned i personhissen i huset nr 34 Norr Mälarstrand där han förhyr en våning. Hissen stoppades, och grefven uppmanades att lämna hissen, hvilket han slutligen gjorde, sedan han dock aflossat ett skott ur en med sex skott laddad revolver. Lyckligtvis sårades ingen. Resultatet af denna manöver blef att grefven måste följa med till detektiva polisstationen vid Myntgatan, därifrån han dock efter förberedande förhör fri-gafs.
Orsaken till det hela skulle vara att grefve von Rosen, som lider af sömnlöshet, funnit sig störd af hyresgästerna och nu ville hämnas på detta ganska originella sätt.
Anrep.
J. G. Anrep.
K. Andersson.
451
Källa: Project Runeberg ·