Sida 460
Det går vågor.
Lugn i stormen.
Den gamle kaptenen: Vet styrman, jag tror vi ta’ och slå lite olja på vågorna, så de lugna sig en smula.
Puck.
Urtima riksdag.
Riksdagskallelse utfärdad till den 20 juni.
Beslutet fattades i närvaro af kronprinsen i konselj, där svenska statsråd voro närvarande, utom ecklesiastikministern, som var sjuk.
Hyllningar för konungen.
Valbo socialdemokratiska ungdomsklubb skickade i söndags vid ett möte i Västbyggeby i Gästrikland följande telegram:
Ers majestät!
Ett innerligt tack för eders majestäts visa och kungliga hållning under den nu pågående urtima riksdagen sändes af Valbo ungdom och hemmansägare.
Fred med Norge! Lefve konungen!
P. O. Persson. A. Jakobsson.
Hemmansägare. Arbetare.
Punschdrickningen ökas.
Enligt uppgift från Statskontorets stämpelkassör, ha under förra hälften af innevarande år, det andra under hvilket punschskatten tillämpas, för statskontorets räkning utlämnats 2.962.540 punschskattemärken. representerande ett värde af 738.087 kr.
460
En apéritifstund på Rydbergs bar.
Bland de närvarande märkes Daniel Fallström, riksantikvarien Hildebrand (stående), skådespelarna Viktor Lundberg, Axel Ringvall. Stående vid disken premieraktör Gustaf Fredrikson. Vid bortersta bordet Anders Zorn och Albert Engström.
Teckning af B. Lybeck.
Nationella stämningar.
Året 1905 strömmade utländska tidningsmän massvis till Stockholm. De trodde sig naturligtvis skola få se oss löpa kring på gator och torg i tillfällig beväpning af köksknifvar och eldgafflar med vreda ord och hotande åtbörder. Men vi sutto stilla vid våra punschglas på Hasselbacken och upp-togo allenast hvar femtonde minut kungssången. Efter några dagar gingo vi ut i ett enda stort tåg till gamle kung Oscar på det närbelägna Rosendal och sjöngo sången för honom personligen. Det var en ansträngning men ock en pliktuppfyllelse efter moget beslut och gjorde det lättare att fortsätta som förut. Korrespondenterna packades i en stor klunga och väntade tydligen nyfiket på ännu mer af dessa välfödda, blåögda jättar, som så väl behärskade sig. Högt öfver dem alla stod ställets ägare och blickade ut öfver skarorna. Han syntes vara en mer vanlig kontinental typ. Bäst att spörja honom, tänkte fransmännen. Det är då ett märkvärdigt folk, slog han fram och pekade nedåt. Ja, blef det förströdda svaret, de tåla mycket, men äro ej heller goda att tagas med, då de fått för mycket; och han vände sig till en förbiilande hofmästare med frågan: Punschlagret räcker väl för i afton?
Professor A. Winroth.
Afsked för kungahyllningen?
För någon tid sedan berättades i tidningarna om en kunga-hyllning från landsvägen. Det var en del arbetare uppe i Ljusne, hvilka, då grefve v. Hallwyl vägrat dem lokal, samlades på landsvägen och beslöt sända majestätet sin hälsning. Sex af arbetarna vid bruket ha i dagarna utan särskild anledning afskedats, däribland två af dem som undertecknade kungatelegrammet. Bland arbetarna själva råder den uppfattningen att det är deras hyllning för monarken som gjort dem mindre behagliga i hr grefvens ögon.
Källa: Project Runeberg ·