Sida 486
1
6
Bort med hv och dt!
OSCAR, med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung.
Vår ynnest och nådiga bevågenhet med Qud Allsmäktig!
hafve Vi, med upphäfvande af bestämmelserna i cirkuläret den 16 november 1889 angående gemensam norm för undervisning i svensk rättskrifning vid åtskilliga läroanstalter, funnit godt föreskrifva: att i de tre lägsta klasserna af de allmänna läroverken äfvensom af statens normalskola för flickor skall från början af nästkommande läsår Ordlista öfver svenska språket, ut-gifven af Svenska akademien, sjunde upplagan, läggas till grund för undervisningen i svensk rättskrifning, dock med iakttagande däraf: att dt för i-ljud ändras till t eller (enligt de i nämnda ordlista till-lämpade reglerna för konsonanttecknens dubbelskrifning) tt;
att /, fv och hv för v-ljud ändras till v med bibehållande af grundformens v i böjningsformer framför t och s utom i ordet haft;
Hvilket Vi Eder till kännedom och efterrättelse härigenom meddele.
Stockholms slott den 7 april 1906 Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF
Fridtjuv Berg.
En af dessa gick dock liksom i många andra afseenden så ock i fråga om namnet sin egen väg. I patriotisk ifver ville han stöpa sitt isländska namn i en svensk form, nutidssvensk hvad de däri ingående ljuden beträffade, men framtids-svensk i fråga om dessa ljuds beteckning. Han gaf det därför formen Fridtjuv, sålunda siande om den ljusare ortografiska framtid, på hvilken han själf trodde, om han också icke kunde ana, att han själf skulle bli dess egentliga skapare.
Adolf Noreen.
Fridtjuv Berg.
Hade Svenska akademien lyssnat till den vördsamma framställning, som 1898 gjordes, att den måtte vid sidan af de gamla kära vrångstaf-ningsformerna med dt, fv och f fördraga användandet äfven af de rätt skrifna formerna utan stumma och meningslösa tecken, då hade den reformen i närvarande stund varit genomförd och detta utan att väcka bedröfvelse hos någon annan människa än de stackars bokstafsvur-mar som än i dag sitta och gråta efter sitt »ansigte» med g och sin q vinna med q. Akademien hade då förvärfvat sig samtidens tack och framtidens erkännande.
Fridtjuv Berg.
Ett allbekant stycke ur Fryxells Berättelser skulle på radikalt
sätt nystafvat få följande utsende:
»Uti slutet av novämber kåm Gustaf upp till Dalarna för att vara otjännd hade hann hos en bonde avlaggt sinn härredräkt, rundklippt sitt hår, klätt sig med trind hatt åkk kårt vadmalströja åkk jikk sedan med yksa på akseln likt bonddrängarna åmkring åkk sökte arbete, han tog först tjänst hos dänn rike bärj smannen Anders Persson på Rankhyttan, på vars loge hann tröskade några dagar, snart märkte likväl de andra drängarna, att hann var föga van vid arbetet, åkk de tykkte sig finna hos honåm andra later åkk åtbörder änn hos en vanlig bonddräng, en piga såg åkkså en silkeskrage stikka fram under vadmalströjan, vilket hon tillika med sina jissningar straks berättade för sinn husbonde, dänne kallar Gustaf avsides, betraktar åkk ijänn-tjänner honåm snart, ty de hade åfta varit tillsammans i Uppsala.»
Om t. ex. hvarje ändring icke göres mera genomgripande, än att hvar ioo:de bokstaf (således ungefär en på hvarannan rad) af densamma drabbas, så torde en sådan med säkerhet icke komma att förefalla stötande. Under förutsättning af årliga ändringar af samma omfång skulle på så sätt en radikal nystafning kunna på 10 år genomföras, utan att läsaren däraf haft nämnvärdt obehag.
Adolf Noreen.
»Rättskrivningens grunder.»
Vårt språk, det älskade svenska...
Skam öfver de händer, som redde sig kallt
en moders skatt att röfva!
Skam öfver den klokskap, som befallt
ett nesligt dåd att öfva!
Och frågen I efter namn och ort — vi hafva det alla med sorg försport: vårt språk, det älskade svenska, som skändarhänder förgjort!
Johan Nordling.
486
Källa: Project Runeberg ·