Sida 88
i8y8
Karl XII:s likfärd af Gustaf Cederström.
Hur ”likfärden” kom till.
De första skisserna.
Det var ett ganska olämpligt år att måla en snötafla, enär det på hela vintern föll snö endast en dag, då jag passade på och gjorde några terrängstudier samt studier af spår i snön och af snö på stöflarna. Den smälte tvärt, och det blef ingen mer snö det året. För att emellertid noggrant studera och få fram karaktären af fotsteg i snön köpte jag en tunna fint salt och strödde ut i en flat låda. Med foten bildades deri de spår man önskade, och så fick man skarpa fotspår, hvilka ej utan vidare kunna göras fullt exakta. Att finna en lapphund i Paris var ej heller så lätt, ett tu tre fick jag dock syn på en sådan, men lyckades först med en polis’ bistånd infånga den och se efter hans adress samt få tillstånd att måla af honom. Studier till figurerna målade jag ute i en obebyggd terräng, der en kolhandlare höll till, och der satte jag upp båren med modellen liggande på den, till hela grannskapets stora förnöjelse. Hvad som dessutom var ganska besvärligt att få natur till, var de flygande draperiema och fanorna samt de gående figurerna. Jag modellerade i vax små gubbar i den önskade rörelsen, klippte af något passande, mera styft siden ut kappor och fanor, gaf dem den schwung och den form jag önskade, och så målade jag det stora draperiet efter detta lilla.
Gustaf Cederström.
Segern.
Så reste jag hem, och der fick jag telegram att storfurst Konstantin ville köpa den, och så kom medaljen, och så lyste solen upp, och detta år som börjat så tungt slutade i glädje och solsken med födelsen af min dotter, som till minne af striden fick namn efter den, i hvars namn striden stått.
88
Källa: Project Runeberg ·