Sida 129
Corpus Dominifesten, då man i procession bärer H. Helighet påfven liggande på knä och tillbedjande sakramentet. Processionen passerar i kolonnaderna omkring [-]'e-tersplatsen,-] {+]'e- tersplatsen,+} som då för tillfället äro smyckade med gobe-linstapeter, vapen, kransar o. d. Jag företog detta ämne för att göra en etude eller öfva mig behandla belysningen öfver en mängd människor, klädda i differenta kulörer. — Den nästa tafla, jag nu sätter i verket, blir väl någonting med nakna figurer, helst större; det skall roa mig och är en god öfning. Jag är därför glad att en gång få göra en sådan tafla, ehuru den, färdig, nog blir att ställa undan på vinden, ty ingen människa vill se sådant nu mera, mycket mindre köpa det. Men hufvudsa-ken är att sträfva sig till talang och därvid blott akta sig att icke flyga öfver gränserna af sitt egendomliga skaplynne.
I dessa dagar ämnar jag börja en kopia efter en tafla af Murillo, som jag funnit i galleria Corsini.
Till öfverstelöjtnant O. J. Södermark. —Rom 29 sept. 1847.
Egron omtalar, att han upptecknat innehållet i deras samtal, de gånger Södermark i Rom »satt för sitt porträtt», och att han skickat det skrifna till Stockholm. Han ber att akademiherrarna ej skola få se hans anteckningar, säger sig vara rädd för »Aftonbladspublicitet — Odi profanum» och fortsätter därefter:
— Hvad jag skrifvit är blott förflugna idéer och duga visst till »ingenting, men de skola åtminstone vittna om min varma och lifliga önskan att någonting planmässigt måtte göras i Sverige för konst och att något större ändamål i sådant fall föresväfvade vederbörande. Som herr öfverstelöjtnanten ser, skrifver jag med svårighet och motvilja, men när intet annat medel gifves att göra sig förstådd, måste man väl däran — och herr öfverstelöjtnanten skall nog öfverse med min klumpighet att behandla pennan. Obeskrifligt roligt vore om någon med värme, sakkännedom och talang att skrifva ville sätta sig ner och behandla ifrågavarande ämnen. Jag är säker
9. — Egron Lundgren.
Källa: Project Runeberg ·