Sida 186
rubbad till sina sinnen, kan hysa det minsta hopp att kunna uppnå, mycket mindre öfverträffa de gamla mästarnas arbeten. Att vara dem nära, d. v. s. att hvad ögonblick man vill hafva tillgång till deras sällskap, jag menar vara så fri, så oberoende, så lycklig att kunna få betrakta deras underbara mästerstycken i livad galleri eller pä hvad ort man helst önskar — se där, min lilla bror, den belöning en enkel konstnärssjäl helst tänker sig för all sin glada sträfvan. Allt annat — penningar, så kallad ära, popularitet o. a. — är blott medel för att nå ett sådant oberoende. Det är att vara herre öfver världens dyrbaraste skatter och att äga dem utan ansvarigheter, bekymmer och in
Källa: Project Runeberg ·