Sida 206
vistande i Valencia. Jag var ännu icke rätt väl, när vi kommo upp till Barcelona, men vi fortsatte dock vår resa snart sagdt natt och dag öfver Pyrenéerna, Perpi-gnan, Montpellier, Avignon, Lyon till Paris. Som du vet har jag redan förut varit liksom bosatt i Paris nära tre års tid, så att det nu var för mig en särdeles stor förströelse att åter besöka alla gamla ställen och bekanta. Det är en högst besynnerlig känsla att på det siittet efter en lång tid besöka välkända orter — allt är detsamma och dock icke detsamma, det är som cn slags uppståndelse från de döda. En dag spisade vi frukost i Palais Boyal, och samma dag på aftonen satt jag vid tebordet hos min reskamrats charmanta familj i London. Jag har blifvit emottagen här med den mest förtjusande gästfrihet. Jag har här många vänner och alla tälla om att visa mig den hjärtligaste vänlighet. Det är redan mer än fjorton dagar som jag är i London, jag har bott i min reskamrats trefliga cottagc ute i en af förstäderna Kentightown och har varit med dem inviterad nästan alla dagar endera till stora middagar eller supéer, granna niunterheter med dans eller i dessa outsägligt trefliga »homes», där man på ögonblicket finner sig så obeskrif-ligt väl. Jag har dock nu sedan ett par dagar lämnat den trakten af London och är för närvarande installerad hos en annan af mina vänner (John Phillip). Jag vet icke om du varit i London och sett livad en engelsman menar med ’comfortabel’ — för mig, som så länge varit van till den sydländska enkelheten och ruskigheten inomhus, förefaller all denna yppighet, jag nu har omkring mig, alla dessa spegelglas och sammetssoffor och silkesgardiner och turkiska mattor — det förefaller mig som om jag ännu icke vaknat ur en särdeles behaglig dröm, och jag tänker mer än ofta på »Jeppe paa Bjerget» af eder —' nej jag vill säga vår odödliga Holberg.
Källa: Project Runeberg ·