Sida 208
liksom hon skulle vara oskulden själf, hvi 1 ket likväl icke lärer vara fallet, säges det. Jag blef ieke kvar till slutet, ty jag var bjuden till en rik bankir, som hade en artistisk supé i anledning af en ny akvisition han gjort för sin tafvelsamling genom inköpet för ett högt pris af en magnifik tafla af m:lle Kosa Bonheur, den franska, utmärkta artisten, som bland målarinnor fullkomligt är hvad Jenny Lind bland sitt folk. Det går ståtligt till på sådana ställen, skall du tro, och det vankas »öl och vin och brännvin» mer än magen kan hålla, för dem som äro roade af sådant, men det är icke min sak. Jag är klok nog att vara rädd om min hälsa, kom dock icke i säng förrän kl. 2. På det sättet ungefär rumlar jag nu och kan icke neka att jag är road af omväxlande impressioner.
Till II. Brodtkorb. — London 20 aug. 1854.
— Som du ser af min adress, är jag ännu kvar i England och London och vet ännu ieke när jag kommer att lämna det. — Det är otroligt dyrt att uppehålla sig här, så att man är tvungen att arbeta af alla krafter. Lyckligtvis har jag ingenting att klaga på min hälsa och hoppas således med Guds hjälp kunna bryta mig igenom. Min största rikedom är ett muntert och gladt sinnelag, som aldrig upphör att hoppas på solsken, äfven när det understundom ser rätt mulet ut. Gud har gifvit mig så mycket, att det verkligen skulle vara stor synd att klaga öfver min lott. Neka kan jag likväl icke, att det älskvärda. det trefliga, fridfulla familjelif, som jag här ser rundt omkring mig, ofta nog påminner en stackars ogift målare om huru ensam och allena han är och att det då är svårt att finna sig helt och hållet belåten och nöjd. Landsmän ser jag nästan aldrig — bref från hemmet har jag icke heller ofta. Det vore således icke att undra på, om min svenskhet skulle kunna begynna evaporera och om jag börjar se på den europeiska kartan liksom på provinser af samma land. — Jag är så af själ och hjärta
Källa: Project Runeberg ·