Sida 225
åter ljust, lugnt och fullt af hopp och kärlek, tillbedjan ocli sällhet. —
Till H. Brodtkorb. — London 8 sept. 1856.
— Att nu tala om mig själf är jag just återkommen till London från en sejour ute på hafskusten, där jag badat och andats frisk luft, hvaraf jag befunnit mig särdeles väl. Jag är sysselsatt så mycket jag kan begära, och om det icke alltid är med arbeten, som göra mig stort nöje, kan sådant icke hjälpas förrän man står i en mera oberoende ställning. 1 det hela har jag dock rätt glada utsikter, goda vänner och mycket att glädja mig åt. Jag skulle mycket gärna vilja göra en resa hemåt nästa år, men få se huruvida det kan blifva mig möjligt. Den som är på god väg här i landet gör orätt att i förtid öfvergifva sin post. Jag skulle äfven gärna vilja återse Italien och Rom — du kan icke tro hur många tusende förtjusande minnen där skulle möta mig vid hvarje steg, men gunås påminnelser äfven af många dårskaper — när man är ung, är man ung.
Till öfverintendenten Anckarsvärd. — Madrid 8 sept. 1857.
-- Jag reste från London redan i början af förra månaden. — 1 Paris var jag icke längre än som just fordrades för att se expositionen och begaf mig således ganska snart därifrån. Jag reste först till Bordeaux och därifrån till Bayonne — celebert i civilisationens historia för uppfinningen af bajonetten, vår tids strålande symbol af La fraternité och alls icke att jämföra med gamla testamentets åsnekindbågar. — Bayonne har dessutom på de senare åren blifvit högaktningsvärdt genom grannskapet af Biarritz, den kejserliga badorten, där oceanen får den nåden att i djupaste underdånighet närma sig majestätets strumpafdragna fötter. Det dröjde sedan icke länge innan vi hade passerat Pyreneerna och voro i Spanien, eller, som några geografer påstå, i Afrika. En gång öfver gränsströmmen är man genast midt ibland
15. — Egron Lundgren.
Källa: Project Runeberg ·