Sida 263
teater i Japan. Det är en elegans och gratie i den japa-nesiska konsten, som verkligen är beundransvärd, och vi hafva mycket att lära af detta folk, både i färg och teckning. Deras bronser äro också mycket utmärkta.
Till H. Brodtkorb. — Florens 25 maj 1865.
— Det är en sanning att jag hade halft i tankarna att denna sommar resa öfver till Norge och Sverige, men som du ser, har den förföriska Södern igen lockat mig från rätta vägen. I slutet af april reste jag således från London i sällskap med två af mina engelska vänner, konstnärer som jag. — —
Här har jag haft stor fröjd att återse allt livad jag i unga år betraktade med en så entusiastisk beundran, och mera bildad, med mera erfarenhet, med mera moget omdöme förstår jag kanske bättre att uppskatta de dyrbarheter som här finnes och kan nu liksom smaka som frukter hvad som förr endast förtjusade mig som blommor. —
Emellertid är det glädjande att åse hur Italien går framåt och hur mycket friskare lif det har kommit i allt här. — Jag har talat med italienare, som alla säga: »vi måste vara försiktiga, ty tre fjärdedelar af befolkningen äro ännu råa vildar, och det kraftigaste vapen, som vi därför hafva emot dem som vilja oss illa, är skolor, skolor; det är först i nästa generation, som vi kunna hoppas att ett starkt Italien skall kunna börja mogna.» Så långt tyckes man dock redan hafva hunnit, att prästernas prestige är förbi. Likväl skall det blifva intressant alt se upplösningen af påfvens temporella makt och livad inflytande det kan komma att hafva på den katolska kyrkan i sin helhet; en brådstörtande revolution i sådant fall tror jag skulle blifva en stor kalamitet. Roms arrogans tyckes dock så mycket mer och mer närma sig galenskap och vansinnighet, att det är som ett mirakel huru allt ännu kan hänga tillsamman.
Källa: Project Runeberg ·