Sida 23
Ja, hiir är trefligt, > svarade prästgårdstomten, men ändå har jag en klagan att framföra.
Lät höra dä!>-
Jo, Grimma, lilla kossan, var en dag i somras mycket ledsen, när hon icke fick dricka mjölk längfe:
Grimma vid grinden grät och sade: nu är min moder mjölkad för andra, nu fär jag gänga sommaren länga med svulten måge i tufvig hage, den lille mulen är illa vulen
att nafsa gräset i ris och ljung;
jag borde haft mjölk till fram mot julen,
tv Grimma är ännu sä ung, sä ling.
Hur är det med Grimma nu?» frägade vatten.
»Å, hon äter gräs och hö i kapp med de andra korna och är sä fet att hon skiner.
Dä var det ju ingenting att klaga öfver, sade vatten.
Jag tvckte nog sä med, men lofvade henne ända att tala om det för dig.
»Och hvad man lofvar skall man hälla, det har du rätt i,> sade vätten. »Farväl med dig, prästgärdsnisse. Vi träffas snart.»
i
Källa: Project Runeberg ·