Sida 31
timmermän, snickare och många andra slags yrkesmän, alla.i flitigt arbete. Man säg deras hustrur duka bord och vinka sina lekande barn att komma till måltiden. Men man såg också bleka, hungrande barn och sörjande mödrar, som hade knappt något att gifva dem att äta.
Med dessa märkliga leksaker sprang vätten upp till konungasonen. >Min prins,» sade han, »se icke endast på soldaterna och krigsskeppen! Se också pä det arbetande folket! Välsigna det i dina böner till Gud! Och när du varder konung, så ställ som ditt högsta mål att öka folkets trefnad och minska dess lidanden! Den store domaren skall pa uppgörelsens dag säga dig: hvad du hafver gjort desse de ringaste bland mina bröder, det hafver du gjort mig.
Vätten var snart nere igen. Rapp och Snapp. Nätt och Lätt fnyste och gnäggade. Vätten tog tömmarna och satte sig i släden bredvid Vigg, och det bar af i ilande fart genom en mörk skog. »Hvart färdas vi nu? frågade Vigg.
»Till fjällkungen,» svarade vätten.
Källa: Project Runeberg ·