Striderna vid Vestkusten 1717 och 1718

— till belysande af krigshändelserna vid Vestkusten 1717 och 1718, ej skola vara utan intresse.

I början af vintern 1716—1717 lät Fredrik IY flera skepp kryssa mellan Danmark och Norge för att uppsnappa alla fartyg, som ämnade begifva sig till svenska hamnar. Det hade nämligen försports, att en del svenska fångar ville vid denna tid söka på holländska fartyg komma öfver till Sverige. Också • lyckades danskarne taga flera fartyg, bland dem ett, på hvilket befunno sig 115 man, officerarne inberäknade. Straxt därefter förlädes dock de flesta fiendtliga skeppen i Fredrikstad under den strängaste kölden x). Däraf begagnade sig de svenska kaparne, i det de gingo till sjös och togo en mängd priser. — Möjligen har den nyhet i afseende på kaperiet, hvilken konungen denna tid påbjöd, bidragit till denna framgång. På Vestkusten, förnämligast i närheten af Göteborg,. hade kaperiet mycket tilltagit de föregående åren. För att det skulle vid vissa tillfällen kunna be-drifvas med större kraft, befalde konungen den 15 januari 1717, att samtlige kaparne i och omkring Göteborg skulle “sättas uti ett kompani tillsammans" under Lars Gatenhjelm, hvilken samma dag utnämndes till kommendör. Denne hade under en lång tid visat sig som en djärf och lycklig kapare, och i början af 1716 hade han för sina förtjänster i kaperiyrket blifvit adlad. Alla kapare borde enligt ofvannämnda befallning vid hemkomsten från sina sjöröfvarefärder lämna honom de underrättelser, som de möjligen kunnat erhålla om ankommande handelsfartyg m. m., och, om han så önskade, gå till sjös ined honom för att med förenade krafter göra en kupp. Det tagna bytet skulle delas bland dem alla efter livars och ens utredning. Likaså lämnades honom mot borgen tvänne af kronans fregatter, Halmstad och Fredrik, på samma vilkor som han förut fått begagna fregatten Elfsborg, hvilken förliste för honom hösten

') Bothe II, s. 120 — 123.