Sida 143
Fred i krig
»Nej, det var inte morfar. — Den andra däremot tog plötsligt min hand — jag känner nästan ännu hur han trykte den ... ja, ja. Ingen ovän, sade han, får ostraffadt beträda detta land, förr ska vårt hjärtblod flyta rödt öfver hemmets trösklar. Just de orden. Och han gjorde en målande gest: öfver våra lik, mamsell Ingrid!»
Unge Harald är upprörd och förmår icke återhålla frågan: »Det var väl morfar, det?»
Den gamle herrn hostar. Fru Ingrid ler fortfarande, skakar hufvudet nekande och fortsätter:
»I detsamma kom en tredje herre till oss, barhufvad, varm och andtruten. Han sökte en hink med svagdricka, som han påstod sig ha sett — han var så törstig. Och när han druckit och pustade ut, med skum kvar i skägget, skrattade han godt och utbrast: prata inte skräp med mamsell Söt-och-sipp, utan kom och hjälp oss! — — — Jag har
Källa: Project Runeberg ·