Sida 154
Unga syskon
Dörren öppnas och stänges ljudlöst.
Systern skrufvar upp lantpveken och lägger sig därpå riktigt bekvämt till rätta. Händerna darra en smula, när hon smeksamt framför sig på täcket slätar ut manuskriptet mot knät. Hon blundar ett ögonblick och ligger alldeles stilla — så för hon papperet hastigt mot kinden, innan hon läser:
När natten mot jorden stjälper sitt lock, som är svart som sot, att lyda förbud ej hjälper, men hjälper att handla emot.
Jag känner ju hela terrängen och börjar bli gammal och van. Jag känner min syster — i sängen hon slukar roman på roman.
Källa: Project Runeberg ·