Sida 87
Östmans släktmiddag
»Var lugn, min unge vän, det går som sist. Jag säger med ordspråket: den, som är något på förmiddagen, är något på eftermiddagen också. Fransmännen ... ja, fransmännen ... ganska förnuftiga hvar för sig, men galna, när de komma tillsammans».
Med ens faller det Östman in, att nu kan det vara nog med hela tillställningen. Och han tillgriper sitt gamla, bepröfvade medel — drar upp gardinen, lyser med ljuset mot rutan, som om det vore möjligt att urskilja termometern, och mumlar:
»Det blir alt bra kallt för dem, som ska resa.»
Genast uppstår mycken beskärmelse, och uppbrottet sker som vanligt med stor hast — Vall måste ju vara hemma samma kväll, och lilla Atte har så lätt för katarrer. Inom en knapp halftimme är våningen fri från gäster. Fröken Amberg stannar
Källa: Project Runeberg ·