Sida 91
91 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
och bemötte mig med en anständighet, en ömhet, den jag aldrig fyllest kan berömma, under all den tid jag der vistades. Majoren vid lätta dragonerne grefve Gustaf Sparre, som öfver vakten hade öfverinseende och tillika var ledamot af general-krigsrätten, visade mig utmärkt vänskap och det ömmaste deltagande uti mitt hårda och besynnerliga öde; han såg mig nästan dagligen och hvar gång njöt jag af dess ankomst en ny fägnad.
Nu var mitt fängelse börjadt; innesluten och bevakad som en grof missdådare, utan att vara anklagad, utan att kunna gissa till orsaken, hvarföre man mig så hanterade. En post för dörren, som flere gånger i timmen öppnade för att se, om han hade mig i behåll. Hvar afton kl. efter 9 hörde jag redan på långt håll en skramlande nyckelknippa och genljudet af bom-marnes dån, med hvilka då våra dörrar fastlästes till kl. 7 à 8 om mornarne, hvilket ej gjorde de gladaste intryck, oaktadt all den oskuld, hvarom mitt samvetes lugn mig försäkrade; men hvad måtte icke då den brottslige lida? — Jag förvarades i stora flygeln midt emot slottet eller arsenalen, nemligen den nu varande. I samma hus voro lika som jag inneslutne H. Exc. grefve Axel Fersen, generalen grefve Fredrik Horn, kammarherren friherre Carl de Geer, baronerne Rutger och Gust. Maclean, generalmajoren friherre Carl Gust. Armfelt, öfverstarne Montgomeri och Hastfehr. De öfrige arresterade förvarades uti ett annat hus. — Min domestique fick jag icke se oftare än par gånger om dagen och aldrig utan i närvaro af någon vakthafvande; min hustru tilläts att genom sin lakej uti någon vakthafvande officers närvaro underrätta sig om min helsa. Mat tillbars mig af vaktmästaren, den jag sjelf betalte. Böcker hade jag tillstånd att läna och under läsning gick tiden, fast långsamt, förbi; när någon af vakthafvande officerarne öppnade dörren, kände jag alltid den ljufvaste glädje, ty de bemötte mig höfligt och ömt, berättade äfven stundom något af verldens händelser.
En dag, jag mins ej hvilket datum, inkallades jag änte-ligen till generalkrigsrätten, hvars sessionsrum var bredvid mitt. Inkommen, tillsade mig presidenten, det jag skulle få
höra mig föreläsas Kongl. M:ts nådigste skrifvelse----
— då i detsamma krigsfiskalen lopp fram och hviskade presidenten i örat, då han bröt tvärt af och sade endast, att mina
Källa: Project Runeberg ·