Sida 105
105 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
sjösidan och hvilken jag var alldeles färdig att sjelf bevista, då jag får höra E. K. M:ts nådigste befallning och general Siegeroths beslut att rembarquera. Min förundran, min bestörtning, min ledsnad då torde öfverstelöjtnant Rosenstein, min flaggmajor Ankarheim och min adjutant löjtnant Wallberg, som då vore tillstädes, kunna intyga, men jag icke beskrifva.
»Saken var gjord och jag eftersinnade i ögonblicket, huru de olyckor skulle kunna afvärjas, hvilka af denna manöver lätteligen kunde blifva en skadelig följd. Jag beordrar utan hvarken E. K. M:ts eller general Siegeroths ordres kanonsluparne att göra en fausse attaque för att bibehålla fienden i den tankan, att momenten vore för handen, då staden med allvar skulle anfallas, och förstadens antändande derunder tyckes vittna, att jag icke missräknade mig. Emedlertid fingo general Siegeroths trupper ohindrade gå tillbaka och om hvilkas åter-ombord-transporterande jag genast fogade alla möjeliga anstalter och efter undfångne ordres förde eskadrerne till Svenska sundet utanföre Kymene. Att mina underdåniga tankar uti den krigsconseille E. K. M:t vid Kymene anbefallte icke varit brottslige, vågar jag hoppas i anseende dertill, att samtlige tillkallade herrar generaler och chefer sig med min tanka förenade.
»Jag erhöllt E. K. M:ts nådigste ordres att låta galererne segla till Borgå och att med turuma-eskadren stanna utanföre Lovisa, hvilket allt verkställdes och jag skildes vid herr baron Siegeroths befäl med den tillfredsställelse att hafva vunnit och, som jag hoppas, förtjent dess vänskap, och är det en sanning, att han visade mig ett förtroende, som fulleligen vederlägger det rykte, som också lärer kommit för E. K. M:ts öron, nemligen att någon oenighet emellan honom och mig skulle äfven lagt hinder emot operationernas lyckliga gång.
»Det var vid denna tiden i Lovisa, jag tror d. ij.e augusti, jag fick kunskap för första gången i min lefnad om det af finska regementerne vidtagne steg vid Anjala, hvilket jag då genast ansåg för så oklokt, så vådeligt, så skadeligt och så äfventyrligt, att jag icke utan största möda kunde förmå mig att tro, det de för mig uppviste skrifter kunde varit under-skrifne af de namngifne herrar och män, om hvilka alla jag gjorde mig hel andre tankar, och detta tvifvelsmål, hvilket jag
Källa: Project Runeberg ·