Sida 109
121 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
anledning till sådant prat; men missnöjet visade sig i synnerhet, då en stor hop officerare uti svenska regementerne dels fingo, dels begärde afsked; af alla desse kände jag knappast personligen trenne och hade kommunicerat mig med ingen af dem. Då E. K. M:t nådigst uppdrog mig befälet äfven öfver galererne, hade redan flere af deras officerare till nu herr landshöfdingen m. m. Ehrenbill afskedsmemorialerne inlemnat och några lemnade dem samma dag till mig. Jag gjorde alla en tjenlig föreställning och öfvertalte dem att sine memorialer återtaga, utan att jag med anmälande af denna händelse ville E. K. M:t oroa och besvära. — Ingen enda officer af finska eskadren begärte afsked, och ingen enda af alla dem så af sjö- som landstat, hvilka hela campagnen stodo under mitt befäl, yttrade något missnöje eller försummade sine skyldigheter. Allernådigste konung, när jag intet spridd© missnöje hos dem, som voro mig närmast, hur skulle jag kunna vara skuld till det, som spordes hos folk, med hvilka jag icke hade minsta gemenskap eller befattning.
»E. K. M:t värdes underrätta sig om med hvad omsorg jag sökte uppmuntra och vårda de nakne besättningarne under den stränga höst- och vinter-campagnen, och att intet knorr, intet klagomål spordes. Om E. K. M:t kunde föreställa sig, med hvad möda, besvär och omsorg, jag hela vintren under en beständig penningebrist upphållit hela verket! Ja, det är inför Gud en sanning, att jag ofta sett min kammare full af magra, dödbleke och nakna uslingar, nästan i förtviflan stadde, i synnerhet örlogsflottans qvarlemnade sjuka, som tillfrisknat. De hafva frågat mig, om de voro dömde att svälta och frysa till döds under ett så hårt luftstreck, och begärde som en nåd, att jag ville låta taga deras lif och ända deras plågor. Jag har tillfredsställt och tröstat alla. Jag har ofta gifvit de mest nödlidande af mitt eget lilla förråd. Jag har länt 100 rdr af den ene, 200 af en annan o. s. v. för att återställa hoppet i deras hjertan och stilla deras tårar, och kanske att dessa, som voro på vägen att förbanna deras fädernesland och som glömt, att de hade en konung, som sörjde för dem, utgjuta nu välsignelser öfver begge.
»Mine egne handtverkare och arbetare voro nästan i samma ställning; arbetsmanskapets beklädnad, som bort utfalla i oktober månad, tilldelades dem först uti februari, och då deribland
Källa: Project Runeberg ·