Sida 146
i S6
BILAGOR.
med många andra endast ådagalägga den med offrandet af mitt lif, det är för litet. Allernådigste konung, blif derföre icke onådig att jag vågar för Eders Kongl. Maj:ts fötter lägga mitt tankesätt med all den uppriktighet, ett hjerta fritt från förebråelser någonsin kunnat yttra.
Eders Kongl. Maj:ts nådigaste yttrande är rätt. Jag var redan i våras förundrad öfver de krigsidéer Eders Kongl. Maj:t då framkastade och jag böd icke till dölja min förundran, som då endast var grundad uppå den lilla kunskap jag trodde mig ega om ett. krigs behof, och hvaruti jag hos oss trodde mig se så många brister. Nu sedan dessa krigsanstalter blifvit mera allmänt kunnige och jag hört nationens och folkets röst deremot, har jag ofta med oro föreställt mig den våda, hvaruti en enda olycklig händelse lätt kunde kasta Eders Kongl. Maj:t sjelf och riket. Någre unga krigsmän undantagne, hvilka ärelystnaden hindrar att se sakerne i sammanhang, är det visst att hela den tänkande delen af nation i öfrigt önskar det Eders Kongl. Maj:t kunde detta krig afböja, att de flesta hufvuden af Eders Kongl. Maj:ts armée, hvilkas courage och redeliga tankesätt icke får sättas i fråga, ty de hafva derå ådagalagt prof, åskåda detta krig med oro och misströstan om en lycklig utgång.
Det är nu snart ett hundrade år sedan lömska fiender tvungo en ung hjelte af Eders Kongl. Maj:s höga företrädare att börja ett sådant krig Eders Kongl. Maj:t nu ämnar. Han var verkeligen angripen och kriget rättvist. Han började med fulla kassor, erfarne anförare och krigsvane soldater. Ära och segrar följde flera år dess vapen; men hvad blef slutet? Hjelten förlorade lifvet och på hvad sätt? Jag ryser. Riket förlorade en del af sina bästa provinser, och beskrifningar om allmänna eländet fortplantas ännu från slägte till slägte. Hvad har icke denna fiende sedan den tiden tilltagit i magt, anseende och krigslystnad? Och hvad har icke svenska krigs-och inkräktningslystnaden deremot aftagit? Våra sista krig vittna, derom. Nu medan Ryssland å annan sida af en ansenlig magt är sysselsatt, torde Eders Kongl. M:ts vapen kunna hoppas framsteg;, men månne deraf något säkrare är att vänta än en fördubblad hämdelystnad af våra fiender?
Allernådigste konung! I anledning af dessa reflexioner har jag ofta med ledsnad betraktat Eders Kongl. Maj:ts och rikets närvarande belägenhet. Det är icke öfver mig jag oroas, men öfver de händelser möieligen kunna träffa Eders Kongl. Maj:t och riket. En kung med det hjerta, jag uti Eders Kongl. Maj:ts sista bref har så mycket skäl att beundra, är värd att vara älskad af dess undersåtare. En undersåte med mina känslor kan icke ega någon if-rigare önskan än sin konungs nöje, sitt fäderneslands sällhet. Till dessa stora och oskiljaktiga ändamål vill och skalJ jag med der> Högstes bistånd allt hvad hos mig står bidraga; men aldrig kar> jag råda min konung till ett steg, som kunde söndra den förening konung och undersåtare emellan, utom hvilken stora företag af regenten aldrig kunna lyckas.
Källa: Project Runeberg ·