Sida 5
5 KRIGET I FINLAND 1788.
Den 28. Besökte min hustru på Vesterkulla och talade vid Armfelt, som bodde på Ladugården; han berättade att kungen gjort proposition till rådet om kriget, som aF dem blifvit tillstyrkt, hvaröfver kungen var ganska glad, som äfven syntes af dess bref till Armfelt som han för mig uppläste och hvaruti rådet ganska qvickt och artigt persiflerades. — Jag frågade Armfelt, om vi hafva någon allierad, som antingen deltager uti kriget eller fournerar oss penningar till dess utförande. Han svarade nej, men hoppades att traitén med England om penningar skulle snart vara afslutad. •— Han berättade mig äfven, att kungen i Preussen icke älskar vår kung, och uppläste för mig ett bref han just nu fått ifrån Berlin, som detsamma fullkomligen bekräftade. — Jag bevisade då Armfelt, att vi ingen nytta borde kunna vänta af ett krig, tillställdt utan allierade, utan penningar, utan magasiner och flere behöfver, ty ännu fanns ingen tross- eller artilleri-häst. inga bagerianstalter, med ett ord det nödvändigaste till arméens rörlighet feltes, och dock likväl skulle vi genom surprise inkräkta hela Ryssland. Mina skäl kunde väl icke bestridas, men saken ansågs nödvändig och mig svarades: Le vin est tirè, il faut le boire. — Jag böd icke till för denna herre att dölja min fruktan, det alltsammans stannar genom bristande behof och felaktiga anstalter, och jag är inom mig öfvertygad, att så händer och att vi åtminstone denna campagne inga inkräktningar göra, oaktadt allt det förakt, hvarmed vi våra fiender anse.
Maj d. 29 skref jag till Kongl. M:t, och skickade ut Snappopp.
Den 30 kom v. Born tillbaka; jag hade af honom intet bref hvarken från kungen eller Ruuthen, icke heller med den extra post samma dag ankom och medförde 5000 rdr, sände utaf kamrer Strandman uppå baron Ruuths befallning.
Den 31. Jag hade åter i dag ett långt samtal med baron Armfelt. Dess farbror landshöfding Carl Armfelt var kommen; han skulle öfvertalas emottaga befälet öfver det avantgarde, som ofortöfvat skulle marchera till gränsen. Jag tviflade högeligen han dertill skulle låta sig beqväma; men Armfelt sjelf hade godt hopp och sade sig hafva inbillat gubben, att kejsarinnan verkligen ämnar angripa oss och bad mig för allt i verlden ej gifva honom anledning tvifla derpå, hvilket jag
Källa: Project Runeberg ·