Tillbaka Read Runeberg

Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790

Originalsida 17
Originalsida 17
Originalsida 16
Originalsida 17
16–17

Sida 17

17 KRIGET I FINLAND 1788.

för Odén, hvilket kungen nådigt biföll. Jag yttrade litet missnöje deröfver, att Raijalin, som mindre än jag känner flottans sammansättning, skall mig oåtspordt fa projektera detachementer och nämna officerare m. m., samt bad under-dånigst fa bli skiljd vid alltsammans, om kungen icke kunde lemna mig dess fulla förtroende, hvarförutan jag ingen nytta kunde göra. — K. M:t svarade ganska nådigt och gjorde mig många försäkringar. — Jag bad sedermera kungen att med hela min eskader fa avancera mot gränsen, emedan jag ansåg den vackra årstiden gå fruktlöst förbi och provianten onyttigt förtäras, samt fienderne lemnas för mycket råderum. Kungen svarade, att han hade sina skäl, hvarföre han icke ännu kunde låta mig afsegla, utan att det dependerade af den stora plan, som han nu icke kunde gifva mig del utaf. — Jag svarade härtill att, om E. M:t har någon dessein på Lifland, som törhända dependerar af stora flottans fördel öfver den ryska, så' borde jag ändå fa ordres avancera åtminstone genom Pellinge för att i alla fall sedermera vara så mycket närmare till hands, men kungen yttrade åter. att han icke ännu kunde ge mig några ordres.

I dag kom rapport från Hastfehr, att de skjuta från Ny-slott, att han fatt 2:ne dödskjutne och att Ryssarne haft en lika förlust, att han medelst båtar uppå Saimen och äfven å landsidan afskurit all tillförsel och trodde slottet skulle snart gifva sig.

Juli d. 17 kl. 7 f. m. reste kungen åter till gränsen. — Baron Raijalin sade mig uppe hos hertig Fredrik efter rapporten, att kungen befallt honom be mig tänka upp något anständigt moyen, hvarmed han kunde obligera öfverste Ehrenbill att resa till Sverige, då kungen ville ge mig befälet öfver begge eskadrarne. — Jag svarade att, hvad Ehrenbills återresa beträffar, så kan jag mig ingalunda dermed befatta och ingen ting projektera, ty han är en hederlig och förståndig man, värd allas aktning och har dessutom alltid varit min förman. Hvad åter befälet beträffar öfver begge eskadrarne, bör det visserligen smickra mig, men emottager det dock icke utom förbehåll af fri disposition med allt hvad flottorne rörer, så att intet detachement vidare sker utan genom mig, ingen rörelse med flottorne, utan att jag först rådfrågas. Jag förklarade tillika

Anckarsvärds Minnen. t

Källa: Project Runeberg ·