Sida 20
20
KRIGET I FINLAND 1788.
att någon del af kanonaden skett på långt håll. — Det är en ofelbar sanning, att vår flotta fört sig hederligt upp, gjort hvad den kunnat och slagits tappert; men lika säkert att Ryssarne icke betett sig illa, och att de på intet sätt förtjena det förakt de af vårt hofspråk lida. — Hertigen sjelf så väl som flere respektable officerare sade mig, att de manövrerat charmant, att de ganska väl serverat kanonerne, och att de synts mycket väl bemannade och utrustade på allt sätt.
Flottorne voro af någorlunda egal styrka, vår flere till antalet, den ryska hade större skepp. Ryska flottan kommenderades af amiral Greigh, en engländare med mycken reputation och som jag sett i S:t Petersburg år 1777.
Juli d. 20. Om morgon kl. 3 fick min hustru efter en mycket svår förlossning en dödfödd dotter, hvilken olycka sannolikt är en följd af de alterationer och bedröfvelser hon denna tiden utstått.
Kl. V.[ I e. m. återkom Kongl. M:t och, kl. 1J2 5 fick jag ordres göra mig med flottan marchfärdig.
En allmän klagan höres här på fästningen öfver den usla skötsel man lemnar de blesserade, så egna som Ryssar. Dem felar mat, vatten att läska sig med, medikamenter och fält-skärer, och ligga på golfven utan sängkläder, icke en gång halm under sig. Detta allt har jag sjelf varit vittne till. Man hör nu öfver kriget ett fasligt missnöje så väl å flottan som uti arméen och allmänna ton är, att kriget är olagligt, illa tillställt och ruinöst för riket utan att man derutaf kan hoppas minsta reela förmån. Om afton kom öfverstelöjtnant de Frese till mig och sonderade mig, förmodeligen uppå nådig befallning, hvad jag skulle tycka, om generalen baron Siegeroth skulle få befälet öfver galererne. Han gaf mig äfven befallning att i morgon f. m. kl. 10 komma till kungen.
Den 21. Efter nådig befallning uppvaktade jag Kongl. Maj:t, då han gaf mig tillkänna, det han ämnat general Siegeroth befälet öfver galererne och skärgårdsflottan, om jag dermed vore nöjd, hvartill jag svarade, det jag anser för en särdeles heder få stå under en så respekterad generals befäl. — Kungen syntes ganska nådig och påminte, att vi skulle vara vänner och glömma det framfarna, hvilket jag å min sida försäkrade och vet Gud ämnar hålla, och jag har visst aldrig
Källa: Project Runeberg ·